Oh it was to much of a dream

J....a. Hade huvudet fullt med texter när jag vaknade, men självfallet har de hunnit försvinna nu. Halvt iallafall.    Jag träffade en gammal vän igår, Och vi satt och pratade hjärtekross och bekymmer till några glas vin. Och jag må säga att det var behövligt. Att få häva ur sig alla bekymmer man tryckt inom sig.Så nu vet äntligen någon iallafall sanningen. Synd bara att resten av befolkningen tror det andra.   Jag drömde iallafall om att jag hade någon sorts relation med någon som inte var bäfern. Kanske är något tecken på att jag börjar gå vidare. Jag tror faktiskt det, för jag blir dessutom mer och mer säker på att jag inte vill bli tillsammans med bäfern igen, men jag vill så hjärtskärande väl vara hans vän. Det gör nästan lika ont att han stöter bort mig som det gjort av att vara ifrån honom. Speciellt när ingenting förändrats sen vi fortfarande var vänner. Allt är som det har varit bortsett från det faktum att han vägrar se mig. Och det gör ont av bara helvete.   'jag tycker bara det är konstigt att du flyttar ifrån katterna och sen blev de plötsligt så himla viktiga', ej ordagrant. Konstigt?! Vad i helvete är konstigt med att sakna något när man åkt ifrån? Till och med han saknade mig när jag åkte, även lång tid efter, lika konstigt det om man ska jämföra samma grej? Jag har saknat mina kissar i FUCKING djupet av mitt hjärta sen dagen jag lämnade dem, och nu har jag ingen rätt att göra det längre för att han fått för sig dumheter och är sur och vägrar träffa mig? Det är fel. Och det gör ont. Och jag har ingenting att säga om det för det var ju jag som lämnade allt jag älskade.    Och till något som faktiskt känns lite creepy. Jag och min gamle vän satt på en fotbollsplan och delade med oss av gamla bekymmer. På vägen hem beslutade jag mig för att gå förbi vårat gamla hus och bara se hur det ser ut nuförtiden. Ajajaj. Den känslomässiga reaktionen gav mig En rejäl käftsmäll jag inte hade räknat med. Trots att jag bara tänkt ta vägen förbi lite snabbt blev det att jag stod vid våran gamla postlåda och bara.. Såg ut mot huset. Kanske två-tre minuter. Bara stod oh föreställde mig hur jag kunde se igenom väggarna och se hur kissarna låg och purrade ihopkurade i en liten hög. Och jag gick, snabbt som fan, med tårar nerför kinderna. Raka vägen hem. För att upptäcka att jag tappat min mobil i gräset på fotbollsplanen. Mobilen jag fick av bäfern. Så jag gick tillbaks och hämtade den. Denna gång stod jag inte och fantiserade vis huset, utan lyckades nästan helt att bara gå rakt förbi det. Nästan. Alltså fan. Det är väl sånthär man får restriction orders för? Jag känner mig ascreepy. Det känns inte normalt, men inte kan det vara så konstigt att vilja se sitt gamla hem och råka bli lite känslomässig? Eller? Jag vet inte. Jag undviker helst att vara där igen tills jag Har tillåtelse att träffa mina kissar igen. NÄr bäfern jobbar och slipper se mig.Självfallet vill jag mer än något träffa även bäfern igen. Men jag antar att jag får nöja mig med att åtminstone få se mina kissar och krama hjärtat ur mig.