Not the only one anymore

- Emil, jag halkade och bröt mitt ben ute på gården, kom och hjälp mig! - Nej jag kan inte, jag är mitt uppe i ett game! Under tiden hinner Tanya svimma av smärtan och fryser ihjäl ute på gården. När Emil  upptäcker det gråter han, men det kunde inte hjälpas. Han var ju inne på ett långt game. Inte för att det där har hänt, men. Jag har berättat för honom hur jag känner och att jag tycker att han borde prioritera mig åtminstone lite mer än datorn. Så han vet vad han behöver göra. Han vet varför jag allt som oftast är deprimerad om dagarna och vad som gör det bättre. Det var ju lite opassande nu när han har tagit hem örebropolare på hemma-lan, så jag skulle ha tålamod för den här helgen.. Klart jag fattar att han vill passa på att umgås med polare han inte ofta träffar och lana och spela med dem, det är klart. Men nu har de dragit ut och ska vara borta i nån timme, och han ännu sitter kvar vid datorn. Trots att det inte är någon mer än han och jag i huset är datorn ändå den han föredrar. Över mig. Nu tycker jag att han borde 'passa på' att mysa lite med mig medan polarna är borta, men icke. Det är väl för mycket begärt antar jag. Varför skulle jag kräva hans närhet när tillfällen ges. ''Du är ju hans flickvän!''. Mja, jag vet faktiskt inte längre. Utan att inse det själv verkar han vilja ha sin dator som flickvän istället för mig. Klart som fan jag blir ledsen.