Mående nu och pojkhysteri

Ack och ve så inaktiv jag är här. Vet ni varför? För jag har funnit lycka i livet! Som ni känner till, tenderar jag bara att skriva i denna när mitt mående är i bott, när jag bekymrar och panikångestar mig. Så... jävlar vad bra! General översikt på mitt mående just nu då? Bra. Så jävla bra. Ett speciellt tillfälle i nov öppnade dörrar till en annan dimension helt totalt, och jag har sen det ögonblicket varit bokstavligt kär i livet. Numer kan det hända att jag bara vandrar runt, på väg till jobbet kanske, ser det vackra havet glittra och glimma kapp med solen, den vackra maltesiska arkitekturen, lite par här och var och vattnet som kluckar runt små segelbåtar, ch bara insuper allt det vackra. Fylls med en djup känsla av belåtenhet. Det är så vackert. Livet är så vackert just nu. Jag har funnit (om inte tillfällig) lycka ♥att jag sen skaffat pojkvän drar dock ner mig i en tillfällig emotionell svacka. Ni vet hur nojig jag blir när jag börjar tycka om någon. Jag har inte heller lyckats lista ut om jag verkligen håller på att bli kär, eller om det bara är ännu en crush. Vi har suttit ihop konstant, bott ihop, i snart 5 veckor sen vi sågs första kvällen, och vi är redan ett par. Det kändes så rätt för stunden, men just nu nojar jag mig och faller tillbaks i mina 14årstankar om att jag bara är jobbig och hemsk och att han vill slippa mig, trots att allt han säger är raka motsatsen. Mitt psyke börjar attackera mig igen helt enkelt. Som förut, som alltid. Lyckligtvis känner jag att jag är stark nog att inse att det bara är mina hjärnspöken igen :)