Shedo-träffen

Är nu hemma efter en helt underbar helg i Göteborg.Jag var helt galet nervös, och jag kände mig bara i vägen till en början."Vad gör jag här egentligen, alla tycker säkert att jag bara är i vägen". Men det lossnade tillslut och det kändes sen som att jag hade känt dessa människor i flera år, men sanningen var i bara två dagar. Det är så knäppt ibland! Jag var så glad, jag kände faktiskt glädje. På riktigt i helgen.Jag skrattade mycket och jag hade kul. Och jag vet inte. Jag skrattar ju annars också.Men det känns aldrig äkta, utan något jag bara lägger på. Men i helgen kändes det verkligen äkta.Men nu är den positiva andan borta igen och vanliga Emelie är tillbaka.Varför kan hon inte bara ta semester ifrån mig så jag kan vara lycklig på riktigt?Jag förstår inte riktigt.Äh, nu blir det bara tråkigt babbel igen. (och blogga är jag kass på, skriver bara massa jäkla trams och aldrig något vettigt!!!!!!!)