panik på mig själv

Jag kommer säkert ångra att jag skriver det här i bloggen. Men det är min blogg,mina känslor.Har ju bestämt att inte skriva om känslor och för personligt i bloggen, men idag måste jag bara skriva.Jag kan inte dölja mina tankar längre, jag kan inte dölja mina känslor. Jag orkar inte.Tankarna försvinner aldrig, ångesten blir aldrig lugnare. Varje dag är en kamp och jag vet inte hur länge jag ska orka kämpa.Det tar på krafterna att kämpa mot alla känslor, alla tankar, alla demoner, allt.Jag vet ju att tankar bara är tankar, helt ofarliga. Men mina tankar blir för mycket. Mina känslor. Jag hatar det här. Kan man inte bara få leva normalt? Kan man inte bara få tycka om sig själv? Kan man inte bara agera normalt? Eller vad är normalt egentligen? Är mina tankar normala? Är mitt beteende normalt? Jag är helt virrig och mina tankar tar över.Jag blir bara så trött. Jag orkar inte. Ångest! Förlåt för det här. men som sagt, min blogg, mina känslor, mina ord.