JAG KAN FLYGA

Igår kväll så bar det iväg till Mohed och till mina kära kusiner. Jag var så nervös hela dagen men desto närmare Mohed vi kom desto värre blev det. Hah. Tog bilen vidare mot Moheds flygfält. Då hade jag sprängande huvudvärk. Varför jag var så nervös fattar jag inte, jag har ju liksom flugit förut. Däremot så är det ett enormt passagerarflygplan inte ett litet fjuttigt plan för fyra personer inklusive pilot. När vi gick in i hangaren och såg planet stå där så ville jag nästan kräkas. Men vips så satt vi där ute på banan och var redo för att lyfta. Jag blundade när vi lyfte, när vi väl var uppe så tittade jag ut genom fönstret med ett leende. Det var en så sjukt härlig känsla. Vi flög över viksjöfors, runemo, freluga, alfta, kammahav, älvkarhed och söderhamn. Allt kändes så annorlunda när man såg det från ovan man hade svårt att få en uppfattning om hur det faktiskt såg ut på marken. När vi vände och flög tillbaka mot flygplatsen så frågade Putte ett ex antal gånger om vi inte tyckte om att åka karusell, jag och mamma skrek nästan nej i headsetet varje gång han frågade. Sista gången han frågade så hörde jag hur motorn började tystna på planet och rätt vad det var så var det fritt fall, jag och mamma gallskrek. Jag trodde att mitt hjärta skulle flyga ut ur mitt bröst. Han ville leka lite till, så vi gjorde nån helkonstig skruv så man tröcks ner i sätet. Det gick inte att röra en fena, lufttrycket var så hårt. När vi hade landat och skulle kliva ut ur planet så kände jag mig som en nyfödd kalv. Mina ben skakade, hela jag skakade. Men det här var en upplevelse utöver det vanliga. En riktigt bra 18-årspresent. Ett minne för livet.