UFmässa = kärlek.

    Bilder från UFmässan har vi här. Dagen började vid 06 för mig. Linnéa skjutsade sin papi till jobbet, sen hämtade upp mig.   På väg till bilen mitt i all stress;Linnéa: men det blir ju asbra med headern till den vita bakgrunden.Lejla: BRA DÄR LINNÉA! bra bra bra! Skitbra! (släpper alllllla påsar, pallen, drickan, godisskålen på den blöta marken och bara LÖPER.) Jag hade glömt loggan hemma! hahahha   Sedan till H för att hämta höga barstolar, så vi har något att sitta på under dagen. efter att fått in dem i en sedan(läs normal bil, inte kombi) åkte vi i racerfart till skolan för att fixa det sista. Blåsa upp heliumballonger, göra nya namnskyltar osv osv. hade vi en kvart på oss att ta oss till Norrköping för ännu mer stress. Hämta lägenhetsnycklar på Linnéas systers jobb, lämna av Raddo och Sofia i Stadium Arena med alla grejer, innan jag och Linnéa fortsätter till hennes systers lägenhet för att hämta en bokhylla. Sen tillbaka till Stadium Arena för att sätta upp allting. Då kommer vi på att montern är ju HUR FUL SOM HELST, så vi behöver något att sätta upp i bakgrunden. Då springer jag och Linnéa ut till bilen igen för att köpa något att sätta upp. bordsdukar, mattor, papper, lera.. vad.som.helst. Efter en timmes letande fanns det inne på coop. NICE. Efter att ha åkt runt hela Norrköping, svurit åt alla som inte kan köra bil. Velat gråta för Linnéa var så trött att hon inte ville köra mer. Kommit fel gång på gång hittade vi ÄNTLIGEN tillbaka.   Stressfaktor nr 124 : få upp allt på montern utan häftapparat......Stressfaktor nr 245: Vi tappade upp hälften av heliumballongerna i det 15m höga taket inne i arenan.......Lösning på stressfaktor nr 245; Hissa upp en heliumballong med dubbelhäftande tejp i taket och sakta,sakta fiska ner de andra. Vi lyckades och halva mässhallen applåderade. hahahhahah.   Under mässan var alla så himla slut. Trötta i kropp och knopp, hungriga, osugna, uttråkade. Men jag höll humöret uppe. Vi fiskade in ett par potentiella kunder och jag hade faktiskt kul där inne. Allt blir verkligen vad man gör det till, och fastän ryggen värkte, fötterna pulserade jag hade brist på koffein, nikotin och framförallt mat (inte ätit på 24 timmar) så går allt bra med ett leende.   Ett stop på mcdonalds sen på tillbakavägen innan livet blev ett litet projekt igen. Men allting löser sig. Till och med en sån dag. Vakna och fake-glada i 18 timmar, men det löste sig och blev riktigt bra. Hade vi inte haft varandra hade vi nog gråtit allihopa.