torsdagen den sjunde juni tvåtusentolv.

"Alla dina lärare har frågat mig hur du mår" Och visst känns det fint att de bryr sig, att de märker att jag inte är den jag var. Men viss känns det ohyggligt skrämmande att det går att se så väl.Hela min kropp bultar av skoltrötthet och sömnbrist, hela mitt huvud snurrar och tankarna vill aldrig samla sig till något användbart.Jag har två skoldagar kvar i ettan och jag lovar mig själv att gå dit, hur lite jag än orkar det.Under sommaren ska jag samla tillbaka all den styrka jag förlorat så snabbt.Puss