So deep in my heart that you\'re really a part of me.

Svegs helgen. Luften är precis så kall att huden blir härligt sval under tunna byxben, träden brinner och jag älskar kontrasten mellan elden i träden och isen i luften. Jag känner varje ansikte, varje gata så mycket bättre än jag känner mig själv och det ligger en trygghet i att veta att alla vet man är och vem man varit. Luften luktar höst, förmultnande löv och skog, barndom. Och när man sitter på bussen och ser sin pappa stå kvar och vinka och hjärtat gör så fruktansvärt ont och tårarna bränner för man vet att det inte hör till ens vardag längre att vakna, göra sig i ordning i fönstret, hoppa på den randiga, rangliga cykeln och ta sig till södra skolan i Sveg, sitta i fönstren med finaste klassen och komma hem till pappas stora villa för att åka ut på skogspromenad med Dylan. Det gör ont.Det gör ont.   Det blev en fin helg med tandvärk, mormor,vänner,pappa, spontan sjunga vid tågstationen, filmkväll, fikor och skogspromenad. En älg såg jag också.   Puss.   ps. Lyssnar på denna på shuffle och drömmer om att sjunga framför ett storband:  Everybody's Somebody's Fool