Landad

Sekunden jag stiger av planet slås jag av värmen och en olustig känsla. Helt känslomässigt likgiltig med en kropp som liksom bultar och ögon som svider av trötthet letar vi upp en flygbuss och det är först när bussen åkt en bit jag förstår. Den olustiga känslan är ingen känsla, det är tomhet. Jag har lämnat den finaste staden med de finaste minnena för en obestämd framtid och det gör lite ont. Men mest är det tomt. Jag tröstar mig med att tänka på att jag slipper hårdaste sängen någonsin, de tre dagar regn som väntade och att jag får möta mina bästa igen. Men den gnager i mig, tomheten, som om jag lämnat något kvar. Nu ska jag och mina finaste bästa ut till mitt land för midsommar och det blir bäst.Puss