Ibland blir jag så ledsen, ibland blir jag så arg.

Rebeckas bild.   Ibland mår man ofantligtdåligt, ibland har man bråkat med den man älskar mest och känner sig övergiven, tagen förgiven, bortglömd, äcklig, sämst och förvirrad. Ibland måste man ta sig ut, ut ur sitt rum för att inte dö där inne, ibland måste man ta cykeln bort. Då är det sista man behöver höra skriket efter sig "Jävla äckel!! Fattar du inte hur ful du är?!?" Ibland kan en sån mening krossa allt. Ibland kan man bara ligga i det fuktiga gräset vid sin favoritplats vid vattnet och gråta i flera timmar. Ibland ligger alla världens sorger i ens hjärta och man orkar inte veta att man är ett jävla äckel och att man är ful. Ibland har man de finaste vännerna som cyklar flera kilometer klockan mitt i natten, kramar och tröstar och tar med en på nattbad för att sedan låta en sova bredvid i sängen. Ibland är det precis vad man behöver.   Och ibland blir jag så jävla trött på alla äckel som tycker att de har rätten att ropa elaka ord till andra. Som tror att de har rätt att såra. Det spelar ingen roll om man är äcklig och ful, har ton med hårspray eller brunkräm om man är tjock eller smal, dum i huvudet eller en jävla idiot. För man ska inte behöva få höra det. Någonsin. Så de så.   Puss