Dan före dopparedan.

1. Lever i ett Härjedalen som ser lite ut som Narnia. Så himla vackert. 2. Pysslar på mitt rum, klär en gran, tecknar/ritar, julpyntar, byter julklappar med finaste Karin på obligatorisk golvfika och läser Just Kids.  Känns fint & lite lagom juligt. Ikväll ska jag & pappa dessutom äta gott & spela bingolotto, som ibland när jag var liten.   Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, jag vet inte om det är förkylningen eller Sveg, men jag känner mig emotionellt bedövad. Kan inte helt bestämma mig om jag gillar det inte. Det är så jävla skönt att inte ha verklig ångest men det är så jävla obehagligt att inte känna. Eller känna sig bedövad, som inlindad i bomull. Ingenting hörs klart. ingenting känns. Jag är ju så förbannat känslofylld & känslostyrd att jag inte vet hur man beter sig när man inte känner.   Puss & God Jul i förskott!