Dagboks anteckningar.

11 september 2012. Vinden bildar virvlar av fallna löv. För två år sedan stod jag här och var påväg, nu är jag framme och inget är som det skulle bli.Det är dagar som idag jag önskar att allt tog slut.   15 Augusti 2012 Min mormor samlar på minnen. Hela sommaren samlar och samlar hon. Sen när vintern viner runt husknutarna plockar hon fram dem och tänker:"Vilken jävla vinter, men det var i alla fall en fin sommar."20 Augusti 2012 Aldrig har jag velat vilja något så mycket som jag vill så fruktansvärt lite och det gör ont. 3 Juni 2012 Det finns en tomhet, en enkelhet i att låtsas. (Och jag är trött på att alla tar förgivet hur jag är. Fast det ofta är tvärtom. Och ibland precis så.)   9 September 2012 Det känns som om jag levt hela mitt liv på den här bussen. Hela mitt liv har jag suttit på en buss påväg någonstans utan att tro att jag egentligen ska komma fram.Nu har jag klivit av och väntar på nästa buss, men det är så fruktansvärt långt tills den kommer och världen är en så fantastiskt kall plats. 29 April 2012 Vi lever i ett så fruktansvärt ytligt och matrealistiskt samhälle och jag skäms så över att vara en del utav det -men det är jag. Lever ej i nuet och suktar ständigt efter nya ting i hopp om att fylla tomrummet i mig. Det blir altt tommare och tommare.   31 Oktober 2011 Jag vet inte. Vet bara att han gör mig glad, att han är fin och att jag är förvirrad. (Han ser på mig på ett sätt ingen gjort förut.)   9 Juli 2012 Jag är aldrig hemma. Kan inte minnas när jag var det sist.   3 November 2011 Ibland drömmer jag om att du följer mig hem. Inte bara hem till lägenheten i det gråaste höghuset i stan, utan hem.Hem till fjällen, skogarna och min barndom.   27 Juni 2012 Gräset är sitt grönaste utanför, solen sitt varmaste genom rutan och jag mitt tystaste jag.Blott sjutton år saknar jag den jag en gång var, psykiskt och fysiskt. Starkare.Jag har blommor i håret men inga blommor växer i mig. Lite som ett skal som sakta börjar få ett innehåll fylls jag. Sakta.Jag tänkte noga då natten var ung och insåg:Jag vill inte längre dö. Det är inget mer med det.En liten gnista hopp har tänds och jag tror jag vet av vem.   20 Juni 2012 Sitter i Ely utanför katedralen.Lyssnar på min maj-lista i juni.Det blåser kallt och jag har min sovskjorta utanpå kläderna.Brother - Edward Sharpe & the magnetic zeros.En ensam tant sitter och fikar. Hon ser inte ens ledsen ut, inte det minsta.Det är det som gör det hela lite sorgligare.    10 September 2012. Minns du när vi delade allt och jag kunde säga till dig att jag hade svårt att sova ensam om nätterna?Jag andas oregelbundnare nu, hjärtat slår knappt alls men jag sover lika dåligt ensam med bara lakanen som håller om mig. Håller ihop mig.