Saker jag hatar hos mig själv

när jag har fullt upp med jobb och skola osv, så hinner jag och pojkvännen knappt umgås, och sen när jag väl inte jobbar så är jag så uttråkad samtidigt som jag är så trött och mest vill vara själv. Hur rimmar det liksom? Jag är en ensamvarg och har väl alltid varit mer eller mindre. Jag vill bara att jag ska orka va mer social och så när jag väl har tid att vara det  att jag inte tror tillräckligt på mig själv, då hade jag aldrig suttit i dessa tankar nu (tidigare inlägget), då hade jag tagit mig själv för den jag är. då hade jag aldrig tänkt tanken att jag inte är god nog. men ärligt talat (mig själv) vem är jag inte god nog åt? mig själv eller andra, tippar på mig själv. att jag är extremt jobbhungrig, och aldrig klarar av eller vill tacka nej till att jobba, ibland blir jag arg på mig själv för jag åtsidosätter min relation, min sömn, min hund, mina vänner, för att jobba, jag borde tacka nej emellanåt. jag kommer en dag annars drabbas av arbetsnarkomani jag kan inte fokusera om jag har massa annat jag tänker på. T.ex när jag ska göra skolarbeten, läsa böcker eller så, och så fort jag börjar läsa första raden så är tankarna någon annanstans, då jag kommer på att jag ska träna, gå ut med hunden, vad ska jag äta?, när jobbar jag nästa gång? vad får för jag för lön ca nästa månad? när ska jag göra ditten och datten? att jag aldrig kan på riktigt bara koppla av och njuta av stunden, utan jag är hela tiden i rörelse i mitt huvud.  att jag är tråkig (känner mig åtminstonde) då det känns som de enda jag faktiskt är bra på och riktigt road av är att jobba :) mitt humör. igår började jag jobba kl 16. jag vakna 7.30 på morgonen och ju längre tiden gick och ju mer jag väntade på att bara få gå jobba, ju mer växer irritationen i mig. Så jag är asarg när jag går till jobbet, sen sätter jag mig i jobbbilen och så är jag plötsligt på strålande humör igen.