ett enda stort frågetecken...

jag forsätter skriva men raderar allting ändå, för inget jag skriver blir bra, eller det låter mest patetiskt. jag försöker komma på något bra men när jag väl lyckas skriva blir det ofta långt och krångligt för alla läsare för de jag skriver är det bara jag som förstår, men det kanske är huvudsaken? eller jag vet inte...idag har det varit en dag jag gärna skulle kunna ha klarat mig utan, jag klara bara av en lektion i skolan innan allting brast återigen, jag vet inte vad som händer men i vissa stunder blir så svag, och jag vill inte visa min omgiving vad jag har blivit. förstår ingenting ärligt talat?jag skulel aldrig ha tillåtit detta hända, men jag kanske inte är mig själv?  eller jo vissa dagar, mendet kan förändras på en minut. jag vet inte om allting beror åp skolan, de kan vara så. men mycket också på en person som betyder mycket för mig och som jag fortfarande älskar trots allting. det är svårt för mig att erkänna, men det kanske är dags för ett nytt kapitell, jag kanske börja om ? Men nej jag vill itne börja om, jag vill inte tillbaka.. utan jag kanske borde forsätta och hantera allting på ett bättre sätt, efter regn kommer solsken va?? äsch alla har sina dåliga dagar, men jag har haft dom tillräckligt länge nu.. så jag kanske borde göra saker och ting annorlunda denna gång bara så jag kan få ett annorlunda slut? nej jag kanske borde vara tacksam, jag har ju fått känna..och jag är överlycklig för att ha sånna underbara vänner som jag har, idag överraskade elin sherstin jessica och nadia mig med massa gott.. sånna stunder uppskattar jag verkligen. ni är  underbara......