Jag har märkt att jag växer på det.

Jag kollade på Hosel 2 igår, en riktig skitfilm. Ungefär vid slutet började jag känna mig varm och allt blev sådär jobbigt. Men eftersom jag förstod att det var en liten ångestattack så försökte jag bara ta det lungt och gick ut på balkongen. även fast man hör att det inte är farligt så är det otroligt jobbigt, ni som själv haft det vet vad jag talat om. Men att man måste gå igenom det är tufft, men nödvändigt. Skönt iallfall att vara ledig idag och imorgon.  Allt händer av en anledning. Det tror jag absolut. Ablsout. jag behöver växa i själen och såhär arbetar min kropp fram det bäst, tror jag. Sen så är det ju så att jag får attacker när jag tänker på det, nu mest på kvällarna. Förut var det på bussen. Jag har märkt att jag växer på det.Det som gjorde mig galen va att jag ens tänker på det, för då vet ja ju att det kommer, då vet ja ju att ja inte kan andas lika bra. men det går inte att undvika det och jag tror att istället för att försöka blockera det ska man tänka på det, så det kommer ut. Det är ju nått som behöver komma ut. Något jag måste försöka fundera på vad det är. När det är ute är det ju över. Om det inte kommer ut tror jag att det utväcklas och blir värre i ärsta fall.