våga vara dig själv
måste bara få säga hur sjukt det är egentligen.hur allting måste vara så jävla perfekt nu för tiden.man ska bara gå omkring som en docka och se fin ut, men jag förstår verkligen inte vitsen.som säkert vissa andra så skiter jag fullständigt i det här.jag tycker i princip inte att någonting är speciellt pinsamt. visst finns det gränser,men i våra tonårshjärnor är dom enligt mig alldeles för hårda.liksom allt det här " nej men gud prata inte så högt ", " nej nu tittade dom på mig, vad gjorde jag för fel?! ", " sluta skratta så mycket ", "men gå vanligt nu ", " men shit skärp dig, du skämmer ut mig" jag hatar det! jag hatar det så jävla hårt.varför ska man vara så jävla beroende av vad alla meningslösa personer runt omkring tycker om en? dom betyder ingenting, och har ingen som helst anledning att påverka oss.man ska vara den man vill vara, och skita i alla som inte har med de att göra. vilket är precis alla!nu förtiden är det så jävla mycket skitsnack, så jävla mycket blickar, och visst det är klart man kan ta åt sig ibland. men det går till sån jävla överdrift, och det irriterar mig så sjukt mycket.jag mår bra av att skratta, jag mår bra av att vara flumm, jag mår bra av att vara mig själv.att då gå och höra folk överallt säga typ. " men sluta vad skämmig du är! " gör mig arg,väldigt arg. men sanningen är att jag inte bryr mig, om dom tycker att jag skämmer ut dom för att jag är den jag är och inte lossas vara någon jävla prinsessa på ärten, så får dom helt enkelt skita i att vara nära mig. för jag tänker inte gå omkring som en grå, tråkig jävla robot och vara tyst som en mus, bara för att några runt om tycker att det är så det ska vara.visst, folk kan gärna gå och snacka bakom mig rygg å ba "men gud titta vilken fjortis, hon skrattar ju fan as högt ", " shit orka henne, hon vill bara ha uppmärksamhet"," omg vad skämmig hon är ",så finns det säkert gamlingar som går och säger " usch vilken ouppfostrad jänta! " men jag BRYR MIG INTE! för dom människorna har ingenting med mitt liv å göra, och jag kommer inte få en dålig framtid bara för att folk tycker jag är pinsam när jag är 14 år! jag kommer inte ens tänka på det när jag blir äldre, eller jo, jag kanske kommer tänka, " fan va kul jag hade när jag va yngre, okej, jag kanske gjorde bort mig några gånger, men so what! jag höll inte allt det glada inom mig som alla andra töntar gjorde! " och jag kan lova mig själv här och nu att jag inte kommer ångra att jag var sån här. att jag kan ha skit kul och skratta hur mycket och högt jag vill, och inte gå omkring och hålla all glädje inom mig för att jag är rädd för att några no bodys ska tycka att jag är lite dampig. för egentligen tror jag faktikst att dom bara är avundsjuka, dom är avundsjuka över att dom inte vågar vara sig själva, att dom inte vågar skratta ut sin glädje, prata lite högt ibland eller göra bort sig någon gång. men istället för att försöka släppa sina hämningar, så går dom och snackar skit om de som har vågat tagit steget. okej, jag vet, ibland kan jag vara lite fööör högljudd. och visst, det kan irritera folk, och dom kan tycka att jag blir lite jobbig. och det ska jag i o för sig respektera lite grann. men allt går bara till sån överdrift. jag mår ju bra av att vara flumm, och man ska väl göra det man mår bra av? inte det som passar för alla runt omkring? det blev lite långt nu, men jag tror att jag kanske fick med det mesta.men jag hoppas att ni förstår själva principen med det hela. och snälla var er själva ! skit i alla runt omkring, för dom betyder ingenting, inte nu och ännu mindre om tio år. så låt dom inte påverka er till att vara helt perfekta, för det är dom ändå inte.alla är perfekta som dom är, och inte som dom försöker vara.och kom ihåg, ett gott skratt förlänger livet! ta hand om er ♥ keep smiling, keep shining