det finns stunder man aldrig kan glömma

jag kan försöka dag ut o dag in , att glömma alla minnen . glömma 08 , glömma våra dagar ,ja glömma allt o bara ta dagen som den kommer . men hur mkt man än försöker så blir de aldrig bra ,för minnena finns alltid kvar  . långt där inne så finns dem alltid där. även om de ibland känns som man faktiskt lyckats glömma allt . men sen kommer allting upp igen ,när man minst anar det . jag saknar er, jag saknar oss.. jag tänker tillbax på tiden o hur de var då . jämnför med i år , detta året som vi sa *09 ska bli det bästa" osv. än så länge så tkr jag inte att vi nått de målet.shit , de är otroligt hur mkt man kan sakna ngt sådant som ett speciellt år :S . de är svårt att beskriva tankarna som snurrar runt i mitt huvud just nu . de är så mkt som händer . bråk hela tiden . inget är som förr . visst vi har haft kul detta året ,de kan jag hålla med om . men ändå är de ngt som äter upp mig inifrån . jag saknar vissa saker som vi gjorde förra året , sånna saker som aldrig kmr komma tillbaka .  jag saknar när vi alla var vid ett dagis o nördade dunkjumme , saknar schools out 08 , saknar RixFm 08 , jag saknar alla stunderna vi satt o käka pizza o bara chilla . jag saknar dem stunderna då de ända vi gjorde var att sitta o kolla film o störa  varandra. och de här kan låta hur dumt som helst men saknar faktiskt konfan, inte lite heller . den betydde enormt mkt . o nu menar jag inte själva lektionerna , när vi bah satt där o försökte lära in oss alla *guds budord*osv. för de är inget jag saknar .men även sånt som att lära sig *guds budord , läsa bilblen * o allt annat som är helt segt . fick vi till att bli roligt .de var alltid ngn som kom o gjorde så alla knäckte sig . när man mådde piss o sedan kom till konfan ,så var de där man glömmde alla problem . vi hade så otroligt roligt på konfan att de är sjukt :s.minns lägrerna , o de sista lägret! fyfan de sista lägret var nog de bästa med hela konfan . trots all skit som hände så var de de bästa med allt .alla var med alla o de fanns nästan inga stunder som jag inte knäckte mig på .  helt ofattbart hur kul man kan ha på ngt så tråkigt som konfirmation . minns att alla vi var nära på att hopppa av konfan . är hur glad som helst att vi inte gjorde de :) . för allt vi upplevt tillsammans,allt vi gjort . allt de har gett minnen för livet o de är sådant som byggt upp mitt självförtroende på ngt sätt .när vi började konfan så kan man säga att jag låg på botten . vågade knappt säga ett ord, för vad jag än sa så känndes de så fel . men med tiden som gick ,så blev jag mkt gladare , alla ni som gick där , alla vi som brukade va tsm där , allt de fick mig att gå från botten till toppen . allt var så bra ,fanns inga problem när vi alla var tsm . de ända som fanns var skratten. shit vi gjorde sånna sjuka grejer , haha . ledarna fick lack på oss men alla bara knäckte sig ändå . vi smet ut klockan fem på morgonen o skrek o stampa så mkt i korridorerna så ledarna vaknade haha o minns när vi hoppade ut genom fönstret o sedan kom på att vi låst dörren hahaha så vi var tvungna att klättra in igen , o då kom ledaren ut o börja skrika åt oss at vi inte fick vara där hahahahaha shit . knäcker mig när jag tänker på allt vi gjorde hahaha  . om jag ska skriva alla minnen med konfan så blire en bok . men allt vi gjorde ,allt vi upplevt tillsammans . jag önskar att vi kunde få tillbaka det . att dagen den 30 maj 2009 aldrig hade kommit . att vi bara hade kunnat pausa tiden på just de sista lägret. o kunna klicka på *spola tillbaka* o liksom bara gått bakåt i tiden ,uppleva allt igen o igen o igen .men de är sånt som jag vet aldrig händer. men de är sånt som jag önskar ska hända ...