Är det det här dom kallar kärlek?

Du får mig att vilja ta hand om dig, få dig att må bra - ta bort din stress och allt som någonsin skulle kunna göra ont. För att du får mig att må bra, hur lätt som helst, och på ett sätt som jag inte visste var möjligt. Du får mig att vilja göra allt lättare för dig, jag vill städa undan så det är ordning när du kommer innanför dörren och jag vill ge dig massage efter du varit på jobbet eller tränat, så att det enda du behöver tänka på är att slappna av och må bra. Jag vill lära mig att laga mat åt dig och jag vill låta dig somna i min famn så att du alltid kan känna dig trygg, för att jag alltid skulle vara där när du ville det.Du får mig att le som ingen annan, och det enda jag vill är att få se ditt fina leende som jag håller på och faller så djupt för. När jag ser hur det sprider sig ut i dina underbara ögon. Du ger mig hopp och jag vågar tro. För du har letat dig in under mina murar, och jag litar på dig. På riktigt. Och jag vet inte om jag kan säga så om någon annan människa jag känner.Men för första gången någonsin är jag för feg för att våga berätta vad jag känner. Och för första gången någonsin håller jag allt inom mig för att inte förstöra. Och du har ingen aning om vem du är. Hur kan det vara så? Att du betyder så mycket, men förstår så lite? Men jag har aldrig väntat mig något från dig. Det skulle ta sönder så mycket om jag försökte få mer av dig, men fick mindre. Så jag fortsätter drömma istället, om hur jag tar hand om dig och du ger mig det enda jag vill ha - din kärlek. Och jag håller dig inom mig, så inget ska gå sönder. För där är du trygg. Och där fortsätter du att le mot mig, min sol.