Förklaring

Allt är för tillfället ett helvete. Den senaste veckan har bestått att; tårar, ett antal panikångestattacker, prestationsångest, huvudvärk, magont, aggretioner, mer ångest & ännu mer tårar.   Jag vet att man ska försöka se allt positivt och blabalbla. Det går fan inte alltid. Jag känner mig ensamat i värden trots att jag har många fina människor runt omkring mig. Jag vet att det är mitt eget fel att jag känner så men det hjälper inte..   Jag orkar inte sätta på mig en jävla mask vare dag i skolan. Låtsas att allt är bra att allt är kul. På insidan river det, redo att brista när som helst. Vill bara skrika rakut ut. Jag orkar inte klumpen i magen längre, jag orkar inte låtsas att allt är bra när det inte är det, jag orkar inte se mig själv i spegeln längre, jag orkar inte mer ångest, inte mer krav,  jag orkar inte flera sömnlösa nätter. Jag orkar inte vara så jävla splittrad längre.   Jag skriver inte detta för att väcka medlidande eller uppmärksamhet, jag hatar när folk tycker synd om mig. Det är fan inte synd om mig, allt är mitt eget fel. Jag vet inte varför jag skriver detta. Det är iallafall en förklaring till varför jag inte skrivit på en vecka. I måndags och tisdags kunde jag inte lresa mig ur sängen utan att få ett sammanbrott. Jag kunde få ett pskybryt för att kudden inte låg skönt. Ja, en förklaring til varför jag inte skrivt.