Du skulle bli 16 idag. Eller du blir 16 idag, även om du inte är med om det, så är jag säker på att många tänker på dig. Men du får aldrig uppleva din 16-årsdag du hann inte ens uppleva din 15-årsdag. Fan vad livet är orättvist! Ofta tänker jag på varför det blev just du & inte någon annan. Det finns inga ord för hur mycket jag skulle göra för att få träffa dig igen. Jag har inte förstått vad som har hänt- det är fortfarande som en chock.  Det går inte en dag utan en tanke på dig. Ofta börjar tårarna rinna när jag kommer på mig själv att jag gör saker som du aldrig hann/kommer att få göra- jag får dåligt samvete, ångest. Varför fick jag bli 15 men inte du? Fan jag är säker på att du vill att detta ska vara en bra dag att den inte ska innebära tårar- men det är så jävla svårt. Det gör så jävla ont att bara tänka på. Jag kommar aldrig glömma ditt leende, ditt skratt eller alla gånger vi lekte, jag kommer aldrig att glömma dig. Grattis sötaste E, jag hoppas att du är på en bättre plats nu, du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Vila i frid♥   I'm sorry for all the words I didn't say. It's too late cause now you're gone so far away.I feel like I'm lost with nothing left but shattered dreams. I'm so lonely I'm holding on to memories. I miss you, I miss your smile. And I still shed a tear every once in a while. And even though it's different nowYou're still here somehow, my heart won't let you go - And I need you to know I miss you.