Dikt av sjuttonåriga mig 2

När jag undersöker undanflykter, flyktvägar, vägskyltar, som jag ännu inte flytt till eller flytt på, kanske att jag snart flyttar utomlands, hör jag annat folk som ännu inte fattat grejen med att fly från allt som är tråkigt, jobbigt eller allting som helt enkelt inte är kul.Jag vet många som flyr med mig, från mig. Pojken i grannhuset flyr t.e.x. från en morsa som ännu inte fattat att han fattat att glida på stan med stulna cyklar är kuul, eller den äldre damen som är rädd att bli damm, som upptäckt att gratis är bättre än billigt och plockar på sig varor under både den ena och den andra armen.Men den som flyr från något har också något att tänka på. För den som vänder sin kappa efter vinden glömmer ofta att kappan alltid har en baksida, insida eller framsida (det beror på hur man ser den). Och om man inte aktar sig för vattenpussar, passar vattenhål, vattengropar, luftgropar som skakar, skapar ofta helt fel saker, så har man snart ingen kappa alls kvar att vända vilken sida man vill till, det finns bakom varje hörn klåfingriga, långfingriga fingrar som själ allt i deras väg och man får stå där utan kappa och kontroll fast med kanske lite mera kunskap.Jag är en sån som flyr men kanske inte just snattar godis eller cyklar på stulna fordon, om än det frestar mina fingrar, nej jag är en känslomässig, känslokall och känslolös, könlös(?) flykting på jakt efter ofarlig spänning i ett farligt liv.