THE ONE?

Och DÄR kom händelsen som avgjorde det hela.. Ingen speciell grej egentligen, bara ett ögonblick, stund, kväll.. som avgjorde hur jag verkligen kände. Känslan är kärlek. Jag vistte redan från första gången jag såg honom att det var något speciellt med den här killen, varje stund med honom gav en speciell känsla och lämnade spår av välbehag, något som jag aldrig känner. Sedan den gången så har jag inte kunnat släppa honom, och nu vet jag vad den känslan var.. Det var en förälskelse, som nu blivit något helt annat. Jag vet att om jag skulle tillåta mig själv, så skulle jag börja älska den här killen.. Men så har vi mitt vanliga dilemma; att våga säga hur jag känner! HUUUR svårt ska det vara egetligen? Men jag tror att min rädsla för att bli sårad eller risken att förstöra det vi har tar över. Men det är alltid en 50/50 chans att han känner samma sak, men att det är lika stor risk att han INTE gör det, skrämmer mig.. Jag låter det här vara ett tag, se vart det går.. men den här gången ska jag inte låta en kille som jag tycker om slippa undan pågrund av att jg är rädd.. den här gången ska jag ta en risk.. Med citat från en Coldplay låt "If never try, you'll never know"- Fix you