PAINT ME.

Tatueringar, en trend? en skam? konst? en livsstil?  Alla har en sorts relation till tatueringar. Antingen så gillar man dom eller så gör man inte det helt enkelt.   Jag är ägare till 9 vackra tatueringar, så jag gillar uppenbarligen tatueringar. För mig är tatueringar en form av konst, och mitt sätt att uttrycka mig med vackra målningar. Var och en har sin egen historia, men vad dom står för, är en annan historia och ett annat inlägg.     Det jag har funderat över är; Tatueringar i arbetslivet.   Varför kan det vara så känsligt med tatueringar i vissa yrken? Själv har jag svårt att se det, kanske för att jag själv har ett par stycken.. Men jar ser det som något fascinerande och en del av den personen som bär dom. Jag har aldrig stött på en människa som har tittat på mina tatueringar och känt att dm vill ta avstånd från mig, tvärtom! På mitt förra jobb så fick jag frågor hela tiden om vad dom betyder, vem som har gjort dom osv, och bara fått en massa komplimanger, framförallt från den äldre generationen. Vad är det som arbetsgivare är så rädda för? Att kunderna ska få nedsatt förtroende för personalen och gå därifrån? Människor i allmänhet är väldigt kulturella av sig och uppskattar konst. Även om dom inte skulle kunna tänka sig att ha en egen tatuering så betyder det inte att dom inte kan titta på andras och säga "fan vilken fin tatuering".. Fan till och med min mormor som snart är 90 år gammal beundrar tatuerare och vad dom kan åstakomma..     Arbetslivet är så otroligt ytligt att jag mår lite illa! Vad spelar det för roll om man har tatueringar? Vilken hårfärg man har? hur tjock/smal man är? om man är ful/snygg? Inget av det ytliga har något med att göra hur du presterar på sitt arbete. PUNKT!!!!    här ser man 3 av mina 9 bebisar.