Lilla mamma

Trots att min mamma är 50 år gammal så känns det som att hon är ett litet barn ibland. Som jag skrev förut så var vi på Birsta City förut idag eftersom jag skulle hjälpa henne att hitta kläder och grejer. Det gick väl sådär...När man tar fram något åt henne så rynkar hon på näsan och skakar på huvet. Man väntar sig nästan att hon ska räcka ut tungan eller att hon ska kasta sig på golvet och grina. När man väl hittar något som hon tycker är okej så får man släpa henne till provrummet medan hon suckar och har sig. Väl inne i provrummet står hon som en säck med potatis och drar i kläderna. Tålmodig som man är så ler man bara och säger: Nähä okej, inte den heller! Då går vi vidare!Efter att vi har varit in i några affärer så kommer det. Hon går några steg bakom mig och putar med underläppen samtidigt som hon utbrister: Jag är huuuuungriiiiig! Jaha okej då går vi väl och äter. Vad vill du ha lilla gumman? En hamburgare? Till svar får man en bestämd huvudskakning. Nej. Kinesmat! Hon vet vad hon vill ha den lilla damen.När vi har ätit klart och äntligen kan börja kolla i affärerna så får hon självklart ont i fötterna. Hon hasar bakom mig i snigelfart medan hon gnyr: Varför går du så fort..? Det gör ont... Även här sätts mitt tålamod på prov och jag får sakta in farten och vänta in min lilla mamma.När vi kommit hem så är jag genomsvettig och totalt slut. Jag känner att jag kommer vänta med att skaffa barn ett tag till.Sisådär 20 år kanske.