2152

Längtar till nästa idun-vecka. Känns så jävla konstigt, nästa vecka är min tredje och veckan efter det har jag gått halva tiden. Alltså va? Ska jag va frisk och normal och lycklig då? Känns så avlägset. Känns verkligen skitlångt bort. Känns konstigt att jag klarat av så mycket nya saker under dessa två veckor men ändå känns det oförståerligt att jag skulle klara av resten också. Att bryta mönster, bryta tankesätt och ersätta det med det äldsta, friska och sunda. För jag har ju faktiskt varit frisk även om det ibland är svårt att komma ihåg. Minns inte alls hur det känns att inte tycka att jag är tjock, att inte må dåligt över vad jag äter, eller ens att känna mig mätt eller hungrig. Däremot vet jag att det här är min allra bästa chans att nånsin må bra och den tänker jag inte sumpa.   Längtar efter fanny. Förra fredagen åt vi buffé på idun-lunchen med två andra tjejer. Båda fattar väl att det är jobbigt för den andra att äta men det är oftast inget man pratar om, för att slippa skuldbelägga andra, typ "oj om hon mår så dåligt över att ha ätit är ju jag värsta fettot om jag inte också mår dåligt över att ha ätit min lunch". Hur som, båda vet att den andra kämpar och vi åt upp vår mat precis på samma sekund och snabbt lyftes våra händer och vi high fiveade varann och glodde på varann som om det vore världens mest självklara sak men samtidigt det konstigaste för det var ju knappast nått vi brukar göra. Ska börja med det även när jag är själv. High Fivea mig själv lite när jag är grym.