mordet på sågverket

 Mordet på sågverket. hösten sista löv föll när Michel körde till mordplatsen. Det var en lång väg till sågverket, ca 30 minuter från stationen. Äntligen var hon där sågverket var stort och halvt bränt. Michel steg ut ur sin svarta bil, hon suckade och satte upp sitt halvblont, lockiga hår. Michels långa kappa drogs i den halvgrusiga joden som låg mot sågverket. Det var en speciell lukt i luften, en blandning av salt och bränt. ”god morgon”, sa John medan han knäppte sina fingrar; det obehagliga ljudet gjorde så att Michels hår stod up i nacken ”god morgon” sa Michel, hans knäckande ljud hördes tydligt det var irriterande och han var en idiot ”sluta!” skrek Michel. Han slutade. Michel drogs snabbt till brandmännens termos med kallt kaffe. Med John bakom sig gick hon dit och frågade medan hon hölls sin kalla kopp med kaffe, kaffet var svart och det som var kvar var en liten sump ” Jaha vad har ni hittat?” sa hon ”två män och en kvinna, ingen trevlig syn” sa en av dom medelsåldriga brandmännen ”vart startades branden?” sa JohnHan hade ett block i handen, Michel tog den sista klumpen av sump. Hon hurvade till. En av dom fula brandmännens gav henne en top-till-ner, han gav henne ett leende, som Michel inte kunde skaka av känslan. ”den startade runt kontorsdelen” hon var generad och svarade snabbt ”Jaa … Okej då går vi”, sa Michel. Hon vände sig om och gick snabbt dar ifrån och till mordplatsen. Hon hatade män, det var dom förstörde jorden. Michel hade varit förlovad med en man, som slog henne. Hon ville inte ha män efter henne, därför var hon som hon var.  Michel gick mot kontorsdelen. Hennes svarta pumps var helt fel för idag det var dom svarta pumpsen eller dom tunga militär skorna, Michel gillad inte att spendera pengar på oviktiga saker. Hon hade på sig det varnliga som hon alltid hade, svart kostym byxor grå kofta och ett svart linne. Det knastrade till under skorna . Det var halvgrått och dimman blev bara tjockare. ”Nu skyndar vi oss” sa Michel, John nickade i instämmande. Hon såg på dom tre döda kropparna. Hon såg direkt att det var Paulina Mitrozkow. Hon var rysk, drygt runt hennes 20 år ålder. Själv så var Michel 33 på väg till 34. Paulina hade brunt , lockigt hår. Hennes ögon var slutna . under Michels tid som utredare hade hon inte sett likets ögon stängda. Michel tog sig en titt på Paulinas höger, liken var placerade bredvid varandra. På hennes höger låg ett anat lik ett halvt bränt, utan midja. Över kroppen var ”välstekt” ”var är hans ben?” sa Michel när hon tänkte högt ” inte vet jag” sa John ”dar har vi mordvapnet” sa Michel medans hon pekade mot en rostig såg ”packa in det” sa hon John tog fram en plastpåse och packade in den blodiga och rostiga sågen.  Michel gick en mitt och steg rakt in i en sak hög den hade inte varit dar.  Det var som om den var placerad dit. Michel böjde sig ner och rörde igen om askan det glimta till och hon tog up en lite guld berlock, hon öppnade och fan ett kort på en Asiatisk familj. Det var invandrare här före den Engelska impakten eller har asiatisk backgrund hon kanske är mördaren asiat? Hon packade in den lila berlocken ”forsat här jag ska gå och se vad som finns här ” hon pekade mot ett rum. Hon stod up och gick till rummet ” jag med” sa John. Han sprang och la armen på henne ”av!” skrek hon. John tog bort armen fort, han visste vad hon var kapabel till att göra. Michel var ursinnig ”jag gör det här ensam” Han fortsatte att gå bredvid ”jag sa att du skulle lämna mig!” sa Michel argt. John var en besservissr, som trodde att allt han gjorde var gult värt ”var det inte ett jätte stort arv på sågverket?” John tog kameran runt hans hals och började fotografera runt i omgivningen. Det började lukta, en konstig lukt men Michel kunde inte gör sig säker av vad det var. ”Joo just det, det stod i tidningen för någon vecka sen” sa Michel. Michel tog sina pianofingrar up mot munnen, och en gasformad andedräkt steg up mot det taklösa sågverket . John gav henne ett av hans vantar ”bara du inte ger mig en sjukdom” sa John Michel log ett falskt leende John såg det men ignorerade det. Michel tog på sig gummihandskar på dom svarta lädervantarna och började gräva runt i askan som var blöt av vattnet som hade spolats. ”har du någon aning om vem som kan ha gjort det” frågade John ” det kan vara någon som ville ha arvet eller som var avundsjuk” sa Michel ”jaa det är ett bra motiv. John nickad och vände sig om när han vände sig om så slog han i sig i en pelare, pelaren bröts av och for mot golvet han föll mot golvet med den svarta pelaren på sig. ”Awii!” det lät som en flicka dog hans hand for up mot huvudet som en reflex ”klant skalle! Du förstör brottsplatsen!” ropade Michel. Hon stod up och gick mot pelaren och John . Hon knuffade den otroligt dumma detektiven ur vägen. Michel drog en av dom stora trästockarna och där var en liten guldkula. John såg belåten ut. John var en charmör an inkopetent man, som hade sina ljusa sidor men synd var att dom var alldeles för få. ”ska du inte tacka mig?” sa han, medans hans hel nöjda ansikte, gluggen mellan tänderna gjorde honom ännu mer till en dum man. Om man hade en glugg, så fixade man den. Enligt Michel så var det så. Michel tog up en liten påse och la den guldiga kulan dar i. Hon kollade ut runt och såg sig om, hon såg en hög med aska och gick långsamt mot den med knäna vid hackan . hpn rotade runt i den, dar låg ett finger.  *  Han hade sett Paulina vara med Slaton McLarn nu i veckor, troligen var hon gravid och det var inte hans barn, han kände ilskan rusa genom sina vener. *Michel gick in till obudionssalen dagen efter mordet. Det stank av dött i luften där inne. I den trånga obudionssalen vid ett av dom tre liken var Dr McColin, Dr McColin var en märklig man. Hans runda glasögon med stark styrka på glasögonen gjorde att hans ögon blev större han var en aning kort ”God morgon” hans röst ekade i den alldeles för stora salen. ”inte speciellt god, men morgon är det i alla fall” sa Michel, John var inte dar för att han var och prata med överkommissarien. ”Nåt som har hänt?” sa Dr McColin medan han långsamt la ned ett av dom vassa verktygen. ”John hittade en kula idag på brottsplatsen” Dr McColin blev genast oroad över Michel, han var som en far för henne trots att hon hatade alla män. ”jaa det var synd , men dy löser brotten, det gör inte John ” sa han ” du här rätt, vad har vi här?” sa hon medans hon slugt ändrade samtalets ämne. ” en sliverkula” sa han, hon böjde sig ner för  att se i den lilla skålen, han var rätt det var en silverkula inte en guld, hon log för sig själv”det roliga med det ära mordet är att vår käre Mr Henkins blev skjuten men det var inte dödsorsaken, det var ett hug med ett vast föremål som orsakade frakturan troligen en kniv med taggar, jaktkniv Och med placeringen i nacken. Vår ljuva Paulina var gravid.” han fortsatte att prata medans han gick mot en Paulinas kropp. ”Paulina var förgiftad” sa Dr McColin  tanken slogs sig i Michels huvud att någon kanske inte var så förtjust i att hon var gravid ”hon blev förgiftad med arsenik, och hon har märken av att hin kämpade emot, naglarna är avbrutna och jag tog ett prov under naglarna, jag tyckte att det såg ut som blod” Någon lockar Paulina till sågverket, stod hennes bil dar? Och hon måste lita på personen, vem orkar köra 30 minuter för att bara träffa någon? Hon lät sina tankar löpa fritt, hon tänkte tyst ”åkte hon med mördaren?” Dr McColin sa:” och det tredje liket var utan midja, jag skulle chansa att han blev avhuggen av en trä såg” ”vem kan ha gjort det” och hur kan mördaren inte blivit uppväckt?” sa Michel mumlande Dr McColin svarade ”troligen en människa som kontrollerar sågverket på en viss nivå”  ”vad hände med fingret?” sa Michel *Han hade just gjort det, han hade förgiftat Paulina det som gjorde det svårt var att hon stretade emot. Han älskade henne. En död kropp lämnar inte mig, tänkte han. Han hade tagit henne till sågverket. Det var så konstigt, det han brukade göra hemma i hans hemland så körde dom på höger. Varför på vänster? Tänkte han. Han skulle bara skrämma henne, ta död på barnet och starta en ny början. Men sen så var det den jävla skotten som var tvungen att komma! Han tog en av knivarna och sen så dödade han Slaton, men han bara låg dar. Så han tog fram hans pistol och sköt honom. Mark Livington, han bara skrattade, så han tog livet av han också. Han tog Mark till sågen, han satt på den och han förlorade fingret. Han förlorade fingret. Han hade lämnat kvar det det hade ju inget finger av tryck.*  ” Fingret, det hade inget fingeravtryck , jag tog ett blodprov från det, och vi fick fram hans Liverton” Sa McColin ”vänta, vem var det tredje liket?” sa Michel ”Mark Livington Chef över sågverket”   Michel tog si jacka och gick till sit kontor. Många tankar for runt i hennes huvud. Blodproverna kom tillslut till Michels kontor.  Blodet på Paulinas finger vad från chinesen Masmouto Kyou och jobbade på sågverket sen han kom från china till Storbritannien. Michel tog med sig sin pistol och stormade out från sit kontor till Masmoutos extra jobb, den smutsiga puben nere i stan. Michels blonda hår var fortfarande blöt när hon satt sig i bilen på väg till Masmoutos jobb, tre poliser hade följt med, i olika bilar.  Michel och hennes kollegor följande het bakom gick hon mot den rostiga dörren till puben. Dörren for up och Michel stormade in för att få tag i Masmouto. Han tvättade golvet. John tog fram sina handklovar och back på Masmoutos rygg så fänslades hans nio fingrar. *Dom kom, tänkte han. Änglarna som beskyddar stan mot bovar som jag. Hans hjärta var tungt och han orkade inte mer. Han lät sina händer fängslas bakom på ryggen. Han togs till stationen utan någon motvilja. Han lät dom trycka hans beniga kropp in i polisens bil, han lät dom sätta på cyrenen och han lät dom visa att hand hade dödat, det var skam som spred sig i hans ansikte när hon så långsamt färdades mot polisstationen. * Michel kände sig stolt, det sista hon behövde göra var att förhöra Masmouto och göra så att han erkände, hon visste att han hade haft ett förhållande med Paulina. ”tog du livet av Pualina” sa Michel lugnt Masmouto såg ner i det gråa bordet ”Ja det gjorde jag” ”Dödade du  Slaton McLarn och Mr Henkis?”  ”Ja” sade han ”Vad hände?” sa hon ”jag dödade för mitt arv mitt liv det jag … skulle ha fått”   *Sågverket byggdes den åttionde mars 1880 i Storbritannien av chinesiska invandrare, och bilades av Aoidesu Kyou. mer än så blir det inte... Ajja hopas på ett VG eller ett MVG på den vem vet några tips ? :D