Gymnasiet är ett helvete och alla hatar det i smyg

Det här var gymnasiet för mig. Såhär var livet. Jag var en jävla röra. Jag är fortfarande en jävla röra. Men det känns inte alls lika jobbigt att leva nu. Livet känns inte oöverstigligt längre. Det var också som att mitt liv och världen inte tillhörde mig utan nån annan. Det kändes som att jag gick runt i världen på nåder. Det här är en tragikomisk lista över vad som kunde hända i mitt liv en helt vanlig höstvecka.LIVET PÅ EN PINNE. Det är ingen som helst Carrie Bradshaw-inspo som kommer rädda mig idag. Jag behöver mer sömn, mer tid, mer positiva händelser, mer minne. Jag behöver mindre prov, mindre negativa händelser, mindre fysik, mindre lämningar. Jag behöver mer perfektion. På lång sikt  alltså. Nu behöver jag några glas champange, koll på tysk grammatik, sömn, cigg, bra hy, mer energi. Helgen var jobbig, måndagen var jobbig, tisdagen var vidrig. Den här veckan har jag: Backat in i den nymålade porten och fått diarréfärgade streck på svarta kappan. Ovanstående händelse gjorde att jag fick ta på mig vårkappan och frysa arslet av mig på väg till skolan. Flytt (läs skolkat) från gympan i panik. Glömt Albin och Otto i skolan. Inte fått min lön p.g.a. ovanstående händelse. Fått väskan och strumpbyxorna (som låg i väskan) nedspillda med cappucino. Fått en aggressiv halsbränna. Rökt upp alla mina cigaretter. Inte röjt upp i mitt rum som ser ut som och luktar som en knarkarkvart. Haft mer eller mindre konstant stresspåslag i två dygn. Träffat Björn för mycket. Övergivit dubbel S två gånger. Fått nog av mig själv./A.