Om så bara en läser detta...är det helt klart värt att fortsätta berätta.

Om jag ska vara ärlig så var jag först väldigt självisk och naiv över att det inte var så många som uppmärksammade min blogg när jag först skapade den. Jag ville nå ut och beröra världen med min berättelse.    När jag berättade om våldtäkten jag gick igenom började min berättelse uppmärksammas, för stunden. Jag blev varm och berörd av alla fina kommentarer och all stöd som flödade in i kommentarerna. Det gav mig styrka och bekräftelse om att jag hade gjort rätt som valt att berätta.    Men sedan började besökarna till min blogg minska i antalet. Jag blev, som många andra, ledsen och besviken, och försökte givetvis locka tillbaka besökarna. Jag hoppades att kunna nå ut mer än vad jag hade gjort, få chansen att beröra mer än 79 personer. Så jag lade ner pengar för att kunna lägga ut speciella "meddelanden" (promote) på devote för att få läsare och bloggare att vända blicken mot min blogg. Samtidigt så tog jag kontakt med de populära bloggarna på devote och andra bloggsidor där jag bad dem att tipsa andra om min blogg och min berättelse. Det hände givetvis inte, varken något av det.    Jag var självisk och tog illa vid mig. De 11 personerna som fortsatte att följa min blogg brydde jag mig inte riktigt om, för jag fick inte hit fler, så vad var meningen?    Nu har jag inte varit här på ett bra tag, men jag såg ändå i statistiken att 1-3 personer har varit här och läst varje dag. Det var inte förrän då det slog mig hur fel jag hade som bara var ytlig och tänkte på antalet besökare, för det spelar ingen roll. Så länge det finns en enda person som fortfarande vill läsa och ta del av vad jag har att berätta så är det helt klart värt det.