Att dö eller att leva.

Ibland känner jag bara en sådan hopplöshet i min kamp mot depressionen. Det är många som tror att en våldtäkt bara skadar en för stunden, men i själva verket blir man jagad av alla minnena i resten av sitt liv. Det påverkar allt.    Ibland har jag har sådan liten lust till att leva att jag faktiskt har lagt mig på tågspåret. Där har jag legat fler gånger än jag kan räkna på fingrarna. Det har alltid varit natt när jag lagt mig där. Jag brukar se upp mot stjärnorna och frågar hela tiden med tårfyllda ögon: "Varför jag? Vad gjorde jag för fel? Varför jag?"   Men alla gånger jag har lagt mig där, har jag också valt att resa mig upp och fortsätta leva mitt liv.    Mina känslor är otroligt blandade när jag går mot tågspåret och när jag går därifrån. På vägen dit hoppas jag att inte få vänta för länge på tåget, att smärtan ska få ta slut. När jag går därifrån känner jag en sorts blandning av skam, men också av stolthet.    Skam för att jag inte vågade ta steget till döden, för att jag inte vågade ligga kvar. Skam över att fortsätta behöva bära bördan och fortsätta behöva tvingas se min våldtäktsmans motbjudande, hånflinande anlete. Skam över att känna mig så äcklad av min existens.    Stoltheten som blandas med skammen, och ibland även vinner kampen, är oerhört stark. Jag känner mig stolt som reser mig upp och går av tågspåret. Som klarar av att lyfta bördan jag bär på mina axlar. Stolt över att än en gång fått chansen till att ställa mig upp och göra min röst hörd, och på så sätt kanske kunna förändra någons liv.    Jag bär min börda med skam och stolthet. Jag valde inte att bli våldtagen, men jag valde att försöka göra skillnad.    Trots jag kan verka stark, och även känner mig det många gånger, så känns det väldigt ensamt att bära en sådan börda. I längden bli man utmattad och innan man orkar bära vidare på bördan genom livet, så bryter man ihop. Det är många gånger jag önskar att någon kunde slåss för min skull. Kliva ner i diket och dra mig upp därifrån. Men ingen ser. Ingen förstår. Tiden kan inte läka alla sår.