Älskade Bobo

Grattis älskade Misty mysterious girl! 7 år idag, herregud vad fort tiden går. Minns fösta dagen jag såg henne som igår. 2005. Jag var på kryssning med mormor och morfar, tror till och med att det var det året som vi tog husvagnen ända in i Finland där vi hälsade på släktingar. På tillbakavägen åkte vi båt, därav ''kryssningen''. Det jag inte visste var att mamma i smyg hade köpt en söt liten dvärgpincher utan att jag visste om det. Vi hade redan kollat på bilder på hon och hennes syskon och det var tal om att köpa en dvärgpincher. Men sen bestämde sig mamma och pappa att vi inte skulle göra det. Men det var bara det att när jag var i Finland åkte mamma och köpte henne. Jag kommer ihåg att hon berättade att hon hade åkt och tittat på valparna. Det var ingen som mamma hade fått upp ögonen för, men sen kom Misty från ingenstans och la sig i mammas knä. Hon stack verkligen ut på det sättet och därför blev det just hon. Så när jag sen kom hem från Finland ser jag någonting som såg ut som en råtta komma springandes mot mig på gården, men det var bara det att råttan skällde. Herregud, det var ju en hund! Redan då var jag helt förtjust i henne, bar runt på henne hela tiden och hon sov alltid i min säng. Ibland blev det så att hon var hos mormor eller farmor och då kunde jag inte sova på natten. Så är det nästan än idag, jag känner mig säkrast med henne vid mig. Idag har bandet mellan oss blivit mycket större och vi brukar faktiskt säga att det är min hund. Lite pappas också. Misty har humör och är väldigt aggressiv och hon kan bitas. Särskilt mina syskon brukar hon bita, men aldrig mig. Jag kan göra nästan vad jag vill med henne, hon morrar knappt åt mig. Jag vet knappt vad jag ska säga, herregud vilken bra hund det där är.   Atlas är en av de bästa hundar jag någonsin har haft och den dagen han dog var jag helt förstörd. Jag kunde inte gå till skolan på flera dagar. Men jag var mindre då och förstod inte sånt på samma sätt jag gör idag. Atlas var en sån jävla bra och snäll hund. Det går absolut inte att hitta en bättre schäfer än honom. Men jag undrar om inte Misty ligger lite högre upp än vad han gjorde. Misty har verkligen blivit en del av familjen och jag kan inte se ett liv utan henne och jag vill inte ens tänka på det. Jovisst blir jag arg på henne när hon jämt ska skita på golvet på morgonen och jämt ska attackera katterna (haha). Och visst blev jag arg den gången det var julafton då jag stängde in henne på mitt rum och som hämnd pissade hon ser min säng. Men sån är hon och på något konstigt sätt förlåter jag henne alltid. Just för att hon är min älskling, min Misty.   Nu blev det bara bilder från när hon var liten, måste ha varit runt första året vi hade henne. Jag har för mig att fågeln på sista bilden hette Pippi, så himla fin fågel.