Kapitel 52 - Sing Me To Sleep

"Hur kan du vara så söt?"  mumlade Niall och pussade mig sedan up huvudet. Jag kunde inte låta bli att le och blunda när han pussade mer. "Hur kan du vara så gullig, snäll och trevlig" sa jag tyst. Niall kysste mig försiktigt på munnen. "Du är verkligen perfekt" sa Niall och jag log större.   Bild 1: Sing Me To Sleep Bild 2: Niall Jag hade legat vaken jätte länge, jag är inte ens trött. Jag hade försökt räkna lamm, tänka på allt möjligt, men det gick bara inte. Jag bytte position föör kanske tjugofemte gången bara för den här minuten. Allt jag hörde var Nialls djupa andningar, han snarkade lite, vilket är jätte sött. "Niall" viskade jag och hoppades att han skulle vakna så att jag inte behövde viska det igen "Niall?" upprepade jag och Niall satte sig halft upp. "Vad är det, sweetie?" undrade Niall med en mjuk röst. Jag kände mig så dum, väcka honom för att berätta att jag inte kan sova, vad skulle han göra åt det? "Jag... kan inte somna" berättade jag en aning tyst. Niall hoppade närmre mig och gav mig en lätt puss på munnen. "Ska jag sjunga för dig?" Att jag väckte honom mitt i natten för att sedan tvinga honom att sjunga för mig kändes inte bra. Men just nu ville jag inte mer än att höra hans vackra sångröst. Jag nickade svagt och Niall hoppade ytterligen närmare mig, så att han låg så nära mig som det gick. Han började nynna på någon melodi, troligen någon vaggvisa. Han fattade tag i min hand och började sedan stryka min hand lätt med sin tumme, medan hans andra hand höll på att massera lungt i mitt hår. Jag slöt ögonen och kände hur jag blev allt sömnigare. Tillslut somnade jag.   *   Jag vaknade av ingenting. Utvilat sträckte jag på mig och upptäckte då att Niall inte hade något täckte på sig. Allt täcke var på mig. Jag log åt Niall som sov med munnen halft öppen medan väldigt diskreta snarkningar lämnade hans mun. Jag fnissade till och det väckte tydligen Niall, för han gav ifrån sig ett trött morgon stön, när han insåg att han var vaken och han välte ner mig i sin famn med två händer på min midja. "God morgon" log jag och tittade på honom. Hans ögon var stängda, som om han inte ville vakna. Han pussade mig på kinden och jag log "God morgon" Prövande öppnade han ögonen, men stängde dom direkt. "För mycket solljus?" log jag. Han nickade och jag pussade honom lätt på munnen. Han började kyssa mig och jag kysste tillbaka. "Niall, det du  gjorde för mig i natt var jätte sött" log jag, han öppnade långsamt ögonen och mötte sedan min blick "Du är den enda som faktiskt orkat bry sig att hjälpa mig att somna" Han pussade mig i pannan "Sweetie, du är det viktigaste som finns för mig. Såklart jag inte vill att du ska ligga vaken på natten när du egentligen vill somna" Jag rodnade en aning. Det viktigaste som finns för mig "Vad var det du sjöng på då?" undrade jag och han pussade mig i pannan innan han svarade "En vaggvisa som min mamma brukade sjunga för mig när jag var liten" Jag log "Just det, när vi ändå pratar om min mamma, du och min familj måste ju träffa varandra" sa Niall och lutade sig bekvämt tillbaka i sängen. Jag bet mig i läppen av ren nervositet, tänk om dom inte gillar mig? "Vad är det, sweetie?" undrade Niall "Tänk om... dom inte gillar mig" Niall log säkert mot mig "Såklart dom kommer göra, sweetie, dom kommer älska dig. Dom är mina föreldrar, eller hur? Det jag älskar , det älskar dom" Jag log smått mott honom "Ska vi ligga och slöa i sängen hela dagen?" undrade jag, som för att prata bort ämnet. "Såklart vi inte ska" Jag ställde mig upp och gick till garderoben. Jag tog ut mina favorit jeans tillsammans med tröjan som var köpt på forever21, på toren. Jag drog snabbt av mig mina pyjamas-byxor och drog istället på mig mina jeans.     Jag vände ryggen mot Niall, som stirrade väldigt odiskret, och drog av mig tröjan och utbytte den snabbt mot tröjan jag skulle leva i idag. Jag vände mig sedan om till Niall, som låg med händerna bakom huvudet och lyfte nu ena handen för att sedan vinka till sig mig med pekfingret. Jag himlade med ögonen, men gick ändå till honom. Han la direkt händerna på min midja och drog mig intill honom. Jag fnissade till och kysste honom. Han slingrade armarna runt min midja, vilket gjorde det omöjligt att komma ut hans grepp. Jag log mot honom  och försökte komma ur hans grepp, men det gick liksom inte. "Niall, loss" beordrade jag. "Jag är ingen hund, sweetie" sa Niall och pussade mig på munnen lätt. "Fy, Niall. Loss" sa jag med ett leende. "Vad gör man med hundar som är olydiga?"  Niall log "Man kysser dom" Jag skakade på huvudet "Man sprejar vatten på dom" Niall skrattade "Här finns inget vatten" Jag suckade "En kyss och jag släpper dig" föreslog Niall. Jag nickade och kysste honom. Han släppte mig direkt och jag avslutade kyssen och ställde mig upp. Niall suckade och satte sig upp i sängen "Vilket kort kyss" Jag nickade och log stort  Niall suckade  "Klä på dig nu, så fixar jag frukost. Vad vill du ha på mackan?" undrade jag medan jag långsamt gick baklänges mot köket. "Det vanliga" sa han medan han tog på sig en vit tröja. "Okej" sa jag och bytte riktning så att jag gick normalt. Jag gick in i köket och tog allt som behövdes för att göra Nialls favorit macka. Min favorit macka också, för den delen.    När jag var klar med hela frukosten ställde jag ner dom två rykande kaffekopparna på bordet tillsammans med macka och fil. Jag kände två händer runt min midja och jag vände mig om och träffades av världens mjukaste läppar. Vi började kyssas och Niall lyfte upp mig  Jag fnissade till och slingrade mina ben runt Nialls midja. Han kysste mig  samtidigt som han satte ner mig på köksön. "Om Olly frågar dig om du vill ut på dejt, vad svarar du då?" undrade Niall och ställde sig upp. "Nej, såklart" Han log mot mig och började sedan kyssa mig "Bra" Vad tycker ni om kapitlet? :-) Drama i nästa kapitel! Ledsen för att detta kapitel var så kort! Här är statistiken igen! :-) Efterfrågat av Mikaela. Det är något fel på vår statestik, så såhär ser den ut. //Nellie Kommentera för mer!!