Kapitel 40 - Hope On The Best

Jag somnade inte förren kannske två timmar efter kändes det som, jag var fullt upptagen med att tänka på killen jag älskade från djupet av mitt hjärta. Men vi hade idag bråkar, han hade för första gången skrikigt åt mig och svärt åt mig. Han hade gjort så att jag fick en klump i magen. Tänk om Harry hade fel? Tänk om det här var slutet för vårt förhållande? Nej, jag kommer allltid älska honom. även hur mycket han avskyr mig om han nu kommer att göra det. Jag älskar honom, men inte den här sidan av honom. Jag älskade hans sida som var... ja, han. Inte den här sidan. För helt ärligtt talat, betedde sig den här sidan lite mer som skit.   Bild 1: Niall Bild 2: BBC   Jag vaknade av "Vaaaaaaaknaaaaaaaaaa Neeeeeeeeeeeeellaaaaaaaaaa" Jag slog upp ögonen och fick syn på Harry framför mig. "Morning" log han. "God morgon" sa jag tillbaka, men log där emot inte. Det var inte det här sättet jag ville bli väckt på. Jag skulle hellre vilja ha lite Niall-style då. "Vi ska äta frukost nu" sa han. Han bestämde när vi skulle äta frukost? Inte ska vi? Ingen fråga? "Jag är inte hungrig" sa jag trött "Såklart du är, kom nu" Han som hade bettet sig så snällt igår? Han var i alla fall ett bra stöd då. Jag suckade och ställde mig upp. "Byt om" sa han. Och jag skulle göra det här, exakt mitt framför honom? "Jag går in på toaletten och gör det..."mumlade jag "Tråkmåns" mumlade Harry när jag gick in på toaletten. Väl inne på toaletten bytte jag snabbt om och gick sedan ut. Rakt förbi Harry som stod och väntade på mig och gick raka vägen ut till bordet. Niall satt där, och tuggade i sig mackan. Alla dom andra var ju också där, men mina ögon fördes till just Niall. Jag satte mig bredvid Niall, eftersom jag inte hade sån stor lust att sitta bredvid Harry. Det var en pinsam tystnad över alla idag. En sån där tystnad man helst ville slippa. Louis brukar vara den som tar insiativet till fånga och börja prata, men det gjorde han inte idag. Alla satt bara tysta. Harry kom efter mig och satte sig på sin vanliga plats mellan Louis och Danielle. Jag tittade på Niall. Man såg på honom att han hade gråtit idag med, och det var nog därför han tittade ner, för att dölja det. "Niall..." viskade jag, så att ingen annan skulle höra. Han tittade upp på mig med sina blodsprängda, efter alla tårar, men samtidigt vackra ögon "....du kan väl snälla berätta varför du är sur i alla fall" Han tvekaade inte att säga det, utan sa det bara rarkt ut "För att du kysste Harry" han sa det som tur va lika tyst som jag, så ingen annan hörde och han tryckte sedan i sig resten av den återstående mackan och ställde sig upp för att gå iväg. Jag hade inte någon ork eller knappast lust att stopppa honom. ´Kysste Harry? Jag? Aldrig någonsin. Blä!´ var det ända jag kunde tänka om det. Jag tuggade så snabbt som det gick mackan och drack upp juicen innan jag gick in till Harry, hämtade mitt kudde och täckte. Sedan gick jag in till mig och Niall. Återigen hörde jag snyftningar från badrummet när jag gick in. Jag lämnade alla mina saker och satte mig sedan på sängkanten. Vadå kysste Harry? Det har jag aldrig gjort? Niall kom ut ur badrummet och stannade upp när han såg mig. "Nella, vad gör du här?" sa han och torkade snabbt bort tårarna från sina kinder. "Det här är mitt rum också, om du kommer ihåg det" sa jag långsamt och tyst. Niall svarade inte, utan bara satte sig på hans del av sängen. Det blev tyst en lång stund. Jag gissar att både tänkte på varandra. "Niall, jag har inte kysst Harry" Jag hörde hur Niall suckade "Jag såg det till och med" "Det var han som kysste mig" Niall skakade på huvudet "Bara... tyst" sa han. "Niall, jag saknar dina kyssar" sa jag med tårarna i ögonen. Det gjorde jag verkligen, jag saknade hans omfamning, hela hans snällhet saknade jag. "Vad tror du jag gör?" mumlade han väldigt tyst. "Snälla, kan vi inte bli sams?" Niall tittade upp på mig och en tår var på hans kind. "Nej" sa han med skakig röst, som om han skulle kunna gråta när som helst. "Gå ut" sa han sedan lika skakigt. "Det är ditt och mitt rum, jag bestämmer också..." "Snälla..." han gjorde en paus för att svälja hårt "...det var tillräckligt svårt att säga nej, jag tänker inte tvinga dig gå nu också" "Bra, för jag tänker inte gå. Jag har inte kysst Harry, varför tror du det? " Nu hade jag börjat gråta. Det var svårt för mig att se att den jag älskar mest i hela världen vill att jag ska gå. "För att jag såg filmen Eleanor hade spelat in" "Vilken film" "Gå och fråga henne" Han tittade på mig, han hade röda ögon nu, och två tårar var placerade på hans ena kind. "Kan..." jag tvekade att säga det, men gjorde det ändå"...jag bara få en kram, snälla?" Han gav mig en ödmjuk blick innan han ställde sig upp ur sängen och gick trött mot mig. Han omfamnade mig i en stor, varm och härlig kram. Jag drog in hans doft, den underbara Niall-doften som bara han kunde få till utan någon parfym eller tvål. När kramen avslutades gjorde jag inget annat än att ha en stark vilja att ge en till, men jag kramade aldrig honom en andra gång, utan gick bara ut igenom dörren och stängde den efter mig.     Nu ville jag få tag i Eleanor, och se den där filmen. Jag hittade Eleanor stå med Louis vid fotbollsbordet. Jag gick raka vägen fram till henne "Eleanor, får jag prata med dig?" "Självklart" sa hon glatt och gick en bit ifrån Louis. "Vad är det, pucko?" fräste hon sedan "Vad sa du till Niall?" Hon sprang upp i ett leende. "Jag visade filmen när du kysste Harry" "Han kysste mig" fräste jag till henne "Jag vet, men det syns inte på filmen, eller hur?" log hon. "Jag vet inte vad det är för idiotisk sak du gör, men sluta" sa jag, som om hon skulle ta order från mig. "Du tror att du kan bara säga till, och sedan är Niall och du sams, ni har löst alla problem och allt är som förut? Nej, det funkar inte så, lilla miss perfekt, jag kommer vinna Niall, och du kommer få ta över min plats. Tvingas vara med Louis för att han ska köpa nya mobiler, bilar, betala massa saker till dig, du kommer få en helt ny garderob och massa saker. Det är därför jag är ihop med honom" sa hon med ett leende "Du bara...utnyttjar Louis för att han är Louis Tomlinson från One Direcction? Du älskar honom inte för den han är?" "Där slog du huvudet på spik lilla missfoster, är det inte det du gör också?" Jag skakade på huvudet "Jag älskar Niall för den han är" Hon fnös "Man är ju tillsammans med killar för att få saker och berömelse" Jag skakade på huvudet "Ja, jag måste gå nu. Jag ska försöka tjata till mig en klänning för tre tusenlappar sådär, hejdå" Hon skuttade iväg till Louis. "Jo, Louis, du vet den där klänningen jag ville ha i butiken..." Jag ville inte ens lyssna på Eleanor. Hon var en sån himla player och utnyttjare. Jag tittade runt i korridoren. Vart ska jag ta vägen då? Niall vill inte att jag ska vara där, jag tänker INTE gå tillbaka till Harry och jag vill inte eller gå till dom andra. Dom vet vad jag skrek åt honom igår, det skulle bara bli en pinsam stämning. Nej, Niall kan inte tvinga bort mig från mitt eget rum. * Jag hade fått komma in, såklart. Jag halv låg i sängen och tittade på TVn medan Niall satt en bit ifrån mig i en fotölj. Jag kände mig iaktagen och gissade att det var Niall. Jag tittade diskret på honom, och ja, han satt och stirrade. Det såg lite läskigt ut, som att han inte blinkar. Jag rös till innan min blick vändes åter till TVn. Men jag kunde inte koncentrera mig, när Niall bara stirrade "Niall, sluta stirra på mig" Jag såg i ögonvrån hur han vände bort blicken från mig snabbt "Jag stirrar inte på dig" sa han så tyst så att man nästan inte kunde höra. "Okej..." mumlade jag. Jag fortsatte titta på TVn, men känslan kom tillbaka. Jag vände huvudet mot Niall och han tittade snabbt bort. Jag ville inombords sucka, men istället försökte jag strunta i iaktagelsen och koncentrerade mig så mycket som det gick när det kom upp om One Direction konserten. "One Direction hade ju konsert i Danmark idag, och Niall Horans uppmärksamhet riktades väldigt mycket till en tjej som satt på rad 3 plats 27. Danmarks reportrar intervjuade henne och det är det här är vad hon har att säga" Killen i studion försvann och en video där man såg mitt förvirrade ansikte dök upp istället."Nella Roach, stämmer det att Niall Horan från One Direction och du dejtar?" frågade damen som hade intervjuat mig igår. "Nej" hörde jag mig själv säga medan jag travade med händerna framför mig, troligen för det vita ljuset som fotograferna orsakat. "Varför gav han massa blickar till dig under konserten, och log" Jag svarade inte damen utan bara försökte slingra mig ifrån den stora folkmassan. "Du har besvarat leendet occh blickarna" sa damen "Det stämmer inte, han måste tittat på någon annan. Gå nu, jag får ont i ögonen" Jag kunde se att jag hade ont i ögonen, eftersom jag blinkade hela tiden. "Låt mig gå, jag har svarat" sa jag och gick därifrån "Men jag..." började damen, men fick avbryta sig för att hinna ikapp mig "Men jag tror att du inte berättade sanningen, Nella" Jag svarade inte, utan bara började springa därifrån och killen i studion dök upp igen "Vi har fått ut att tjejen heter Nella Roach, och enligt några fans så har dom varit på dejt på ett nöjesfält i London. Vi väntar på bekfäftelse från tivolit" Killen bläddrade på ett papper "Det har blivit mer vanligt att folk äter..." Jag lyssnade inte på tvn mer. Nu vet hela världen vad jag heter? Jag lutade mig paff tillbaka i sängen. Tänk om Sarah såg det? Sänds det i sverige? Tänk om Kent såg det!? Han kommer ju veta att jag bor kvar i London, och... att jag har Niall!? "Nella!" utbrast Niall och jag tiittade på honom "När sa du det där?" Jag drog ett djupt andetag "Efter konserten, det var därför jag inte kunde se" sa jag med tårarna tillbaka hållna i ögonen. "Men gumman..." började Nial och gick mot mig. Han satte sig i sängen och kramade om mig. "Nu kommer Kent att se det" sa jag och en tår rann ner från min kind. "Han kanske kommer se det, men han kommer inte hitta dig, det ska jag se till" Niall pussadde mig på huvudet. Var han inte sur längre? "Men han kommer hitta dig" Han rynkade pannan "Mig?" "Ja, det är det jag är så rädd för. Du anar inte hur konstig och galen han är, om han får tag i dig så..." Jag avbröt mig själv då tårarna var lite överallt på mitt ansikte. "Nella, jag lovar, om han hittar mig kommer jag vinna fighten, jag menar titta" sa han och spände upp sin arm, så att hans muskler syntes "Tita på vad?" skojade jag. Niall skratttade och puttade till mig löst. Jag skrattade till jag med "Du är inte sur längre" log jag "Få mig inte att skratta, jag försöker ju vara sur på dig!" Jag log "Du lyckas inte så bra" "Jag gissar väl att det inte går att vara sur på en skönhet. Men det värsta av allt, det var att även fast du kysste Harry..." "Han kysste mig" avbrör jag honom "...och även fast vårt bråk, så älskade jag dig ändå" Jag höjde ena ögonbrynet "Älskade?" "Älskade, älskar och kommer alltid älska för att vara mer exakt" sa han och tänkte kyssa mig, meen jag avbröt honom "Jag kysste inte Harry, Harry kysste mig" Han drog en suck "Jag tror inte på dig så värst mycket, men någon i dina ögon säger att du inte ljuger" sa han och tittade rakt in i mina ögon "Då ljuger inte mina ögon" sa jag. Niall började skratta "Det är det konstigaste jag någonsin hört" skrattade han. Jag skrattade med honom "Sweetie, vi gör något, så att vi glömmer allt det här. Pizza, bio, vad som helst" "Det är ganska svårt att glömma. Jag menar det var ett bråk" Han nickade och kysste mig "Vi får göra vårt bästa, och det kommer nog inga mer bråk än det här" sa han när kyssen var slut. Jag nickade "Vi hoppas på det bästa" Dom är sams igen, bra eller dåligt? //Nellie Kommentera för mer!!