Kapitel 39 - First Fight

Jag satt kvar een stund och bara tittade ner i mobilen. Vad var det jag hade sätt? Eleanor tog mobilen från mig "Jag ville bara visa det..."sa hon tyst innan hon gick därrifrån. Jag tittade fortfarande ner på min hand, där jag haft mobilen. Det var nästan overkligt. Jag tittade upp på Nella, som nu låg nere på golvet medan Harry satt på henne och kittlade henne. Jag reste mig direkt upp från stolen och gick in på mitt och Nellas rum. När jag kom in i rummet slängde jag mig i soffan och lät tårarna falla fritt.  Bild 1: Glassen Bild 2: Your First Fight         Jag gick runt i korridoren och letade efter Niall. Harry dök upp runt hörnet "Harry, har du sett Niall?" sa jag en aning oroligt. "Ja, han gick väl in till er?" sa Harry.. "jaha, tack" sa jag och svängde in mot oss. Harry hade ju kysst mig, men man måste väll ha lite hjärta och förlåta. Dessutom tror jag han var full, för det verkar som att han inte minns det. Jag gick in på mitt och Nialls rum och fann Nialls hår i kudden. "Hej" sa jag till Niall. "Hej" hörde jag han säga tyst in i kudden. Han vände sig om och jag såg att han grät "Gråter du?" "Nej, varför skulle jag?" sa han. Han lät arg. "Jag vet inte, men det såg ut så..." sa jag tyst "Hade du roligt med Harry då?" Han lät argare "Ja, fast det var ju lite läskigt" erkände jag och satte mig ner bredvid honom. "Mmm..." mumlade han. Bussen stannade plötsligt, vilket fick oss att hoppa till. Vi struntade i det och fortsatte prata. Han såg väldigt arg ut "Är du arg?" "Nej" sa han surt. "ska vi göra något?" undrade jag. "inte på humör" Han hade en iskall blick spänd i mig. "Niall, jag känner obehag när du tittar på mig sådär" sa jag och hoppades att han skulle sluta, men han fortsatte. Jag drog en suck "Jag går ut om du fortsätter titta på mig sådär" sa jag. Han svarade inte, utan bara fortsatte stirra. Utan ett ord, reste jag mig och gick ut. Vad var det med Niall nu? "Var han där?" sa Harry när jag hade gått ut "Ja" sa jag. "Varför gick du så snabbt?" Jag drog en suck "Han verkade vara sur" "Varför?" sa Harry "Jag har ingen aning" "Ska vi göra något?" Kom det från Harry "Vaa?" sa jag "Ja, men ska vi hitta på något? Verkar som att både har tråkigt" "Visst" sa jag "Vi har ju stannat, så vi kanske kan gå ut?" "Visst" nickade jag. "Bra, kom! Förra gången vi var här hade dom ett maaagggiiiissskkktttt glass ställe!" utropade han glatt. Jag skrattade åt hans reaktion. "Okej" Han tog min hand och släpade ut mig igenom dörren. Han var påväg ut, men det hördes ett dunk och någon sekund därpå låg han på golvet. "Glasdörr..." sa han medan han ställde sig upp. Jag kunde inte hindra det skratt som bubblade inom mig och jag började skratta högt. "Påminner mig om en sak, jag gick in i en glasvägg en gång..." "Du gör det väldigt ofta" sa jag med ett skratt. "...Niall skrattade jätte mycket och berättade hur osmart och dumt det var, och senare gick han in i en själv" Jag skrattade "Karma gissar jag" Harry nickade. Han gick mot dörren "vänta!" utropade jag. Jag öppnade dörren och började skratta därpå. "Säg inte att du tänkte gå in i den igen" "Neaaee..." mumlade Harry och började gå ut. Jag gick efter honom "Säker at vi går rätt? Känner du igen dig i Danmark?" Han skakade på huvudet "Nepp, jag har ingen aning om vart vi är..." När jag började flippa ur skrattade han "...jag skojade" Jag slog till honom lätt på armen. "taskis" "Taskis? Är det ens ett ord?" "Ingen aning..." mumlade jag medan jag gick bredvid honom.     Vi kom tillbaka till bussen efter att ha köpt glass. Jag hade reedan ätit upp min, men Harry åt fortfarande på sin. Vi hade ätit middag ute eftersom vi vissste att vi inte ksulle hinna gå tillbaka tills middagen var kvar på bordet. "Jag ska gå och kolla om Niall har slutat varit sur" kontrade jag "Okej" sa han. "Herrå" sa han och gav mig en puss på kinden, innan han gick bort med glass i handen. Jag stannade upp, tog han det här som någon slags utav dejt? Jag skakade på huvudet. Nej, absolut inte. Han vet att jag är tillsammans med Niall. Jag gick mott korridoren, men blev stoppad av...Eleanor?"Hur var dejten med Harry?" sa hon med ett bitchigt leende. "Det var ingen dejt" sa jag surt till henne "Breven, som Harry lämnade till dig, säger något annat" log hon. Hon gjorde kaninöron med fingrarna när hon sa Harry. "Du och Niall är såhär nära på att göra slut" hon visade ett litet avstånd mellan henne tumme och pekfinger. "Hejdå" sa hon sedan glatt occh skuttade iväg in på hennes och Louis rum. Jag suckade och gick in på mitt och Nialls rum. Niall satt på sängen med fyra lappar i handen och läste på ett. "Hej" sa jag. Ingen reaktion, han tittade inte ens upp, bara fortsatte läsa. Jag gick till honom och tänkte ge honom en kyss, fast han ryggade undan. "Låt mig vara" sa han surt med ansiktet nere i pappret. "Vad är det som gjort dig så himla arg?" sa jag, surt nu. "Gissa" sa han surt. "Vad?" "Jag tror du vet exakt vad fan jag pratar om" Han svärde mot mig. "Varför svär du åt mig?" sa jag en aning sårat "Varför gör du det här, Nella? Du låtsas som att du verkligen är kär i mig men håller sedan på med massa olika killar hit och dit." Han haade höjt rösten en aning "Säg vad du pratar om, för jag har helt ärligt talat ingen aning" sa jag "Nehe, inte? Jag tror du ljuger, du vet exakt varför jag är arg, Nella!" skrek han rakt ut på mig "Niall, jag har ingen aning!" skrek jag tillbaka "DU VET EXAKT VAD JAG PRATAR OM!" skrek han högt, jag tror vi väckt halva bussen." "JAG HAR INGEN JÄVLA ANING!" "DU OCH DIN JÄVLA LILLA ROMANS! DU TROR ATT DU KAN VAR MED MIG, STANNA NÅGON GÅNG OCH KYSSA EN ELLER TVÅ KILLAR, OCH SEDAN GÅ TILLBAKA TILL MIG, MEN JAG VET EXAKT VILKEN KILLE DU HAR KYSST. OM DU INTE KAN HÅLLA DIG TILL EN, ELLER ÅTMINSTONDE BERÄTTA ATT DU HAR TAPPAT KÄNSLORNA FÖR MIG SÅ KAN DU DRA!" Skrek han. Den sved ´Så kan du dra´?. "DET ÄR DU SOM HAR ETT STORT PROBLEM MED ATT INTE KAN BERÄTTA VAD DET ÄR SOM DU STÅR OCH SKRIKER PÅ MIG OCH JAG HAR INGEN JÄVLA ANING OM VARFÖR!" Det hade blivigt många svärrord i luften. "DU ÄR OTROGEN MOT MIG, DET VET JAG OCH SÄG INTE ETT JÄVLA ORD, FÖR JAG VET MYCKET VÄL VAD NI GJORDE""HUR FAN SKA JAG KUNNA VETA DET, DET ÄR DU SOM HAR ETT STORT JÄVLA PROBLEM!" Det blev tyst ett tag mellan oss. Vi hade bråkat, för första gången. Vi hade svärt, skrikigt och skällt på varandra. "Stäng dörren efter dig" sa Niall tyst och pekade mot dörren, både hade fått tårer i ögonen. "Vill du att jag ska gå ut från mitt eget rum?" sa jag tyst. Det upstådde en tystnad, som att han intet riktigt ville säga svaret. "Visst..." sa jag en aning högre. "...jag drar härifrån, som du ville att jag skulle" Jag stannade och tittade in i hans ögon ett tag, innan jag rusade ut och smällde igen dörren riktigt hårt efter mig. Jag började gå snabbt mot toaletten, det ända stället jag kunde gå till och gråta ut. Jag hade skrikigt så mycket så att mina stämband verkade ssluta fungera. Jag kände mig förjävlig. Jag hade aldrig svärt mot honom någon gång, aldrig skrikigt och vi hade aldrig bråkat. Han känns som någon annan person. Han känns inte som den där trevliga, mysiga, roliga, glada, goa och absolut underbara Niall. Han var som en annan person, en dåligare version av honom. En version som fick mig att börja gråta och tappa lusten för hela den här resan. Jag låste in mig på toaletten och tårarna forsade ner för mina kinder. Jag behövde smälta allt det här, ta in vad som har hänt och komma på en lösning. Varför var han arg? Jag hade nyss bråkat med honom utan att veta varför. Faktumet fick tårarna att bli fler. Jag hörde en knackning på dörren, och slutade genast snyfta. "Nella?" hörde jag Harrys mörka röst. Jag strök bort en tår som smitigt förbi mina stängda ögon, "Ja?" sa jag "Öppna dörren" Jag gav tårarna en chans att lugna ner sig, när dom inte gjorde det öppnade jag dörren. Harry stod där, med ett medlidande litet leende på läpparna. "Kom här" Han öppnade sin famn och jag gick in i den utan att tveka. Tårarna började komma igen. "Såja, du kan gråta ut, det är okej, baby" viskade Harry lungt. Tårarna löd honom och forsade ner, det var som om jag kunde gråta en hel sjö. "Jag sa att han hade ett stort jävla problem" snyftade jag fram. "Det är exakt det är har om han får dig att gråta såhär mycket" viskade Harry. "Hur visste du att vi har bråkat?" sa jag och tog en paus för kramen för att titta in i hans ögon "Jag hörde" sa han. Jag började gråta igen och kramade om honom "Nu kommer det vara jätte jobbigt att visas för alla när alla vet vad jag skrek för hemskt till min älskade Niall" grät jag fram "Han skrek ju en hel del till dig också, va?" När jag fortsatte gråta lyfte han plötsligt upp mig i sin famn. "Baby, vi gör såhär, du och jag hänger ihop som ett, vi bryr oss inte om vad dom andra säger eller tycker, och sen när du och Niall är sams igen så återgår allt till det normala, för baby, jag vet att ni kommer bli sams" Jag tittade upp i hans ögon "Lovar du?" han pussade mig i pannan "Jag lovar, baby. Nu går vi till mig så ska jag bädda ner dig med massor med mjuka kuddar så ska du få sova med mig som vaktar över dig" Han gjorde så att det lät så skönt. Han började gå med mig i sin famn och jag lutade huvudet mot hans axel. Han pussade mig på huvudet med blicken framåt. På något sätt sparkade han lätt upp sin dörr eftersom händerna var upptagna med att bära mig. Han la mig ner i sängen, inte så försiktigt som Niall brukar göra, men inte eller så att han slängde ner mig. "Harry, hämta min täckte och kudde" sa jag "Ledsen, baby, jag har inte tillåtelse att gå in dit" "Du har min tillåtelse" Han pussade mig på pannan "Men inte hans, baby, du måste hämta dem själv" Jag suckade och ställde mig upp och gick mot mitt och Nialls rum "Kom tillbaka hit sen, baby!" ropade han efter mig "Jadå" sa jag tillbaka. Harry säger baby väldigt mycket... Jag öppnade dörren och gick in. Det första ljudet jag träffades av var snyftningar från toaletten. Niall grät. Det gjorde ont i mig att höra honom gråta, men jag fick inte trösta honom. Jag gick och hämtade mitt kudde och täckte, och passade på att hämta några kläder till nästa dag. "Jag älskar dig otroligt mycket" viskade jag till Niall, även fast han inte kunde höra och jag gick sedan ut från vårt rum. Jag gick tillbaka till Harrys rum "Bra, baby. Nu sover vi, eller vad säger duu?" Jag nickade "Sova blir bra" Jag la mig ner i sängen med mitt täcke och kudde. "Godnatt baby" viskade Harry och gav mig en puss... på munnen? Han släckte sedan lampan.Jag somnade inte förren kannske två timmar efter kändes det som, jag var fullt upptagen med att tänka på killen jag älskade från djupet av mitt hjärta. Men vi hade idag bråkar, han hade för första gången skrikigt åt mig och svärt åt mig. Han hade gjort så att jag fick en klump i magen. Tänk om Harry hade fel? Tänk om det här var slutet för vårt förhållande? Nej, jag kommer allltid älska honom. även hur mycket han avskyr mig om han nu kommer att göra det. Jag älskar honom, men inte den här sidan av honom. Jag älskade hans sida som var... ja, han. Inte den här sidan. För helt ärligtt talat, betedde sig den här sidan lite mer som skit.  Kan ni FATTA att NIALL skrek åt NELLA!? För det kan nästan inte jag... Jag vet att det inte var deras första bråk, men första allvarliga bråk? Kom på det när jag hade skrivit klart och har ingne lust att ändra hela... //Hilda Kommentera för mer!!