Kapitel 26 - On The Roof

   "Okej, Nella, du och Niall... vad gillar du mest med honom?" den svåraste frågan jag någonsin fått. "Hmm..." jag funderade ganska länge, men insåg sedan att det nästan var omöjligt "...det var en svår fråga. Finns så himmla många saker..." Danielle och Perrie nickade exakt samtidigt, med samma blick. Vilket fick mig att skratta till. "Men... hans hår, eller...nej ögonen, elle..." "Du sa hans hår först, så då blir det det!"  Jag himlade men ögonen. Men det var faktiskt ett väldigt svårt val. Jag älskar allt om honom.   Eleanor hade aldrig kommit. Vilket jag tyckte var ganska skönt, så att det inte blev någon stel stämmning. Vi körde fortfarandde sanning eller konka. "Sanning eller konka, Perrie?" frågade Danielle Perrie. Vi hade gjort som en cirkel. Jag frågar Danielle, Danielle frågar Perrie och Perrie frågar mig."Konka" svarade Perri med ett brett leende. Danielle spenderade några sekunder på att tänka, innan hon log och tittade återigen på Perrie. "Städa upp i köket, kladdkaks smeten..." Perrie himmlade med ögonen, men ställde sig upp. "...oj, jag glömmde en detalj" Danielle log bredare medan jag och Perrie tittade på Danielle."Du måste slicka upp det" Jag tog handen för munnen för att inte börja skratta."Nej!" protesterade Perrie."Jo, det är sanning ellere konka, Perrie. Du måste""Nää" Perrie försökte få Danielle att ändra sig. Fast hon visste att det ar förgäves."Ledsen Perrie, men du måste" Hon gav ifrån sg en suck och tittade från Danielle till mig, innan hon gick ut i köket. Jag och Danielle smet efter och Perrie böjde sig ner mot den. Jag slog handen för munnen, för att inte skratta ihjäl mig när Perrie slickade på golvet, gjorde en äcklad min innan hon ställde sig upp och gjorde en konstig slags utav dans medan hon skerk "USH!!" "Usher" fyllde jag i och Danielle tittade konstigt på mig med ett skratt. "Blä blä blää, va äcklgt!" Gnällde Perrie medan hon kutade mot handfatet, och börjad skölja munnen med vatten. "Var det smutsigt?" skrattade jag"Om det var!? Jag tror jag fic bara damm på tungan!" andades Perrie."Jaha - tack för den?" skrattade Danielle "Städar jag så dåligt?" Jag och Perrie skrattade. Alla samlades i någon slags utav ring när Perrie sköljt munnen klart. "Ska vi gå upp på taket?" snappade Danielle med uppspärrade ögon. "Det är jätte roligt!"Jag och Perie tittade tvekandes på varandra. "Kom igen, jag fick Perrie slicka på golvet, så varför kan inte v gå upp på taket?" Jag log lite. "Okej då""Yes!" gav Danielle ifrån sig. "Den här vägen" hon gick mot sovrummet och jag och Perrie gav varandra en osäkert blick innan vi gick efter henne. Hon öppnade ett fönster och stack ut huvudet. Hon klev sedan ut igenom fönstret helt. Jag och Perrie gav varndra en chockad och rädd blick innan vi sprang för att titta ut igenom fönstret. "Kommer ni?" frågade Danielle som stod helt oskadd på taket. "Eh... okej" sa Perrie osäkert, inna hon klev ut. "Du med Nella" Jag satte tvekande ena foten utanför fönstret och heltplötsligt stod jag på taket. "Okej, vi är uppe på taket. Nu går vi!""Nej!" protesterade Danielle. "Det här gills inte som tak. Vi måste klättra upp där, sedan är vi uppe på taket!" hon pekade på en brandstege. "Är det ens tillåtet?" Danielle ryckte på axlarna, men klättrade ändå upp. "Vad har vi att förlora?" sa Perrie med en ryckning på axlarna och började klättra upp. "Vårt liv!" sa jag, men tog ändå tag i brandstegen för att klättra upp. Solen sken och Danelle vinkade till sig oss när vi kommit upp på taket. "Titta på utsikten" sa hon och nickade mot den. Perries och mina ögon tittade på den vackra utssikten. Det var en sjö utanför hennes hus, och vattnet glittrade fint i solens sken. "Vad vackert!" sa jag fashinerat och blickade ut över utsikten. Det var verkigen fint, såg nästan overkligt ut. Som i filmer. "Jag vet inte om ni vet det, men jag har väldigt stor höjd skräck" utropade Perrie, som höll i sig i skorsstenen. "SKa vi gå ner då?" Perrie nickade hastigt, och vi börjad långsamt dra oss mot stegen. Vi hjälpte Perrie ner, och när Danielle hade kommit in i huset igen hörde vi ytterdörren."Hallå!?" hörde vi en röst. Varken jag eller Perrie fattade vem det var, men Danielle sken snabbt upp "Liam!" hon i stil med sprang mot hallen och man kunde höra att dom kysstes. Jag och Perre tittade på varandra och log. Efter en stund så kom Danielle och Liam in i rummet. "Hej" hälsade Liam med ett leende. "Hej" log jag och Perrie tillbaka. "Hur var det på inspelningen?" "Jo, det var v..." "Vänta!" jag avbröt deras lilla pratstund. "Om du är hemma, Liam, är dom andra det också? Är Niall hemma?" Liam nickade. "Vi släppte av honom först, han var så ivrig" Jag log stort. "Okej, då borde jag nog gå. Ses, hörni! Och tack för en trevlig kväll" "detsamma!" sa Danielle, och Perrie ställde sig upp ur soffan. "Jag kan följa med en liten bit, jag ska ändå hem. Jag nickade "Bra, jag kommer inte våga att gå ensam efter det somk hände när jag skulle gå hem från Sarah" "Vad hände?" sa Danielle. "Liam vet, fråga honom" Danielles blick vändes till Liam. "Men ja, då går vi då" sa Perrie när vi var klara. "Ja, hejdå!""Hejdå"     Jag hade gjort sällsskap med Perrie ända till henne, det var bara några gator till mig, men det gjorde inget. Jag öppnade dörren försiktigt och klev in. Han kanske sov? Min blick vändes till klockan som var placerad i hallen ovanför köksdörren. Klockan är sju, jag tror inte han sover. Jag tog av mig skorna och gick till köket. Jag tog ett äpple från fruktskålen bredvid micron och tog ett bett. Jag hörde en snarkning och jag vände huvudet mot ljudet. Det var Niall, som satt på stolen i köket med huvudet på bordet och sov. Jag log stort och gick närmre, tills jag stod bakom honom. Jag bestämde mig för att skrämma honom, så jag gick, eller rättare sagt smög fram till stolen. Jag gjorde ett ljud, och hoppades att det skulle få honom att vakna. Men nej, han sov fortfarande. Jag härmde ljudet, fast högre den här gången. Resultatet blev att han hoppade till, jag trodde först att han inte var vaken, så jag tänkte "väcka" honom. Men när han började gäspa och sträcka på mig, förstod jag att han var vaken. Jag kände mig helt plötsligt lite taskigt, eftersom jag väckt honom. Utan att jag riktigt förstod varför hade jag lagt armarna runt hans hals och pussat honom i hårbotten. Han vände huvudet upp, och jag tittade ner på honom. "Hej" log han. "Hej" log jag tillbaks som ett svar. Vi kysste varandra enlång stund innan ha stälde sig upp."Vart har du varit?" Danielle" svarade jag. Niall nickade. "Var det roligt?" "mhhmm" mumlade jag, och förösökter få det att låta som ett ja. "Bra" sa Niall, som trotts mitt konstiga svar lyckades snappa upp vad jag sa. "Hur var det på inspelningen?" Sa jag, medveten om att jag nyss tog Danelles fråga till Liam. "Ganska stökigt, men okej." Han pussade mmig på pannan jag jag slöt ögonen vid vidrörelssen. Att jag saknat honom så här mycket, kunde jag adrig tro. "Jag har saknat dig" sa han, som om han hade läst min tankar. "Har saknat dig med" svarade jag, kort och enkelt. "Glömde nästan.."  Han tog mina händer och log ett leende. "Jag har en överraskning till dig imorgon" log han. "Vad?" sa jag, nyfiken som jag är. "Det får du se då..." sa han. Jag suckade tungt. "... men du kommer att gilla det, om jag känner dig rätt"     Va tror ni överraskningen är? //Nellie Kommentera för mer!