Bokrecension: Hungerspelen
Handling:
- Primrose Everdeen, säger Effie Trinket med klar röst.
"Det måste vara ett misstag. Det här kan inte hända. Prims var en lott bland många tusen! Risken att hon skulle bli vald var så minimal att jag inte ens hade brytt mig om att oroa mig för henne."*
Slåtterdagen är här, den värsta dagen för alla i Distrikt 12. Men för två personer, en kille och en tjej är denna dag endast början på den otäckaste upplevelsen i hela deras liv. Blir man utvald under denna dag leder de kommande veckorna mest sannolikt till en plågsam död. Den här boken handlar om Katniss Everdeen en 16 årig flicka från utkanten av Distrikt 12 i ett område som kallas för Sömmen.
Nu står hon här chockad, hennes syster har blivit utvald, hennes lott har blivit dragen. Katniss rusar fram mot henne och anmäler sig som frivillig. Reglerna är glasklara, om någon annan anmäler sig som frivillig får denne ta den andres plats. Det är dock inte ofta någon anmäler sig som frivillig i Distrikt 12, för de som bor där ser med skräckens ögon på det framtida hungerspelet. Ett spel som går ut på att den starkaste och smartaste överlever. De två som deltar från distrikt 12 överlever ytterst sällan då detta är ett av de fattigaste distrikten.
Effie Trinket ropar upp ytterligare ett namn: Peeta Mellark. Katniss känner igen Peeta, det var han som en gång för längesedan räddade henne och hennes familj från att svälta.
Dagarna efter förbereds Katniss och Peeta inför Hungerspelens början. Först ska de stå i rampljuset så att folket i huvudstaden kan se de deltagande och satsa på spelarna. Hungerspelen består av 24 deltagare, en kille och en tjej från alla tolv distrikt. Vissa, de allra minst fattiga distrikten, ser på hungerspelet som en tävling om ära och har tränat för detta hela livet, trots att man egentligen inte får. Spelet går ut på att de 24 deltagarna ska döda varandra tills det endast står en kvar i slutet, vinnaren. Huvudstaden arrangerar detta spel för att sända ut ett budskap till distrikten att det är regimen som är starkast och styr landet, ett budskap om vad som kan hända om man sätter sig upp mot dem.
*(citat från sida 19 i boken Hungerspelen 2008).
Egen kommentar/Betyg:
Jag älskar den här boken, jag kunde inte sluta läsa den. Jag har även sett filmen och den är också jättebra. Egentligen är storyn hemsk. Regimen behandlar de som bor i de underliggande distrikten som mindre värda människor, som marionettdockor som de kan styra och ställa över. Det känns stundtals som att man snarare går tillbaka i tiden än i framtiden som boken egentligen utspelar sig i. Katniss Everdeen har bland annat aldrig suttit i en bil eller åkt tåg utan hon går dit hon ska, de är fattiga och måste jaga för sin mat (i alla fall gör Katniss och hennes vän Gale det trots att det är förbjudet) och får ransoner med mjöl som de kan leva på. De i huvudstaden lever dock helt i motsats och där lyser framtiden in med massa ny teknologi. Det är ett samhälle byggt på överklass och underklass där överklassen styr över underklassen och bestraffar dem om de bryter mot lagar och regler. Underklassen är marionettdockor som inte vågar göra uppror mot regimen. Och hungerspelen är maktens sätt att visa att man inte kan göra uppror mot dem. De tar familjernas barn och låter dem döda varandra för att även göra alla osams med varandra. Samtidigt som de i huvudstaden (de som är rika) ser allt som ett spel för nöjes skull. Spelet måste hela tiden roa människorna som bor i huvudstaden. Hungerspelen är som ett framtidens gladiatorspel. Gladiatorspelen gick ut på att, ofta mindre värda människor samlades på en arena och fick döda varandra och ibland fick de även kämpa mot djur.
Författaren av boken hungerspelen har skrivit på ett spännande och inlevelsefullt sätt. Boken innehåller spänning, romantik och mycket tänkvärt om samhället och blir aldrig tråkig. Jag ger boken 4,5 av 5.